Postade taggar ‘kärlek’

Smörblomman och Humlan

torsdag, augusti 18th, 2011

Den lilla smörblomman stod i blomsterlandet med slokande huvud och suckade djupt och bedrövad. De andra blommorna njöt av solen som flödade ner över dem och viskade till varandra i den svaga vinden. Viskade om sommar, om ljuva drömmar och glädje i sin blommande tillvaro. Smörblomman tittade lite avundsjuk på dem och önskade att hon var lika bekymmerslös som de. Hon tittade ner på sina blad och suckade igen. Ibland var livet verkligen inte så enkelt som hon ville att det skulle vara.

Trädgårdsmästaren gick sin vanliga runda och såg stolt ner på sina blomsterrabatter. Han tyckte om att se dessa vackra blommor som skänkte glädje åt så många. Till och med ogräset som växte upp och blommade hade sin tjusning och sin del i hans omsorg. Han rättade till en liten blomsterknopp här och var, band upp någon som behövde stöd och strök med mjuk hand över mjuka blomblad.
Till slut kom han fram till landet där den lilla smörblomman stod i sin bedrövelse. Han stannade till och tittade ner på henne med lite förvånad och öm blick.
-Vad du ser ledsen ut då min lilla vän.
Han satte sig försiktigt ner bredvid henne och strök lite lätt över hennes huvud. Smörblomman lyfte lite på blombladen och sa med smått darrande röst:
-Jag saknar min humla så otroligt mycket!!!
Trädgårdsmästaren titta på henne och log ett litet mjukt leende.
-Men han var ju hos dig idag. Jag såg hur han svärmade runt dig tidigare och smekte dina blomblad. Inte kan du sakna honom så mycket redan nu igen! Säg mig vad som är så speciellt med honom som gör att de andra humlorna inte har en chans att komma nära dig.
Smörblomman tittade upp och för ett ögonblick lyste hon alldeles klart i solskenet. Hennes gula färg fångade solstrålarna och speglade av sig på omgivningen. Hon sa med andlös röst:
-Han är den vackraste jag vet. Jag hör hans surrande över alla andra och ser honom på långt håll. När han kommer nära mig fylls jag av en känsla som inte går att beskriva. Den får mig att blomma fullt ut och får mig att lysa. Jag öppnar mina blomblad åt honom och när han landar på mig så känner jag hans mjukhet. Han viskar med sitt surrande fina vackra saker till mig och hans vingar smeker mina blad. Han kysser mig med ömhet och bedyrar att jag är den vackraste bland blommorna. Han stryker sin mjuka kropp mot mig och jag öppnar mig för att ge honom min nektar som bara han får ta. När han är i min famn är jag helt trygg och jag vill ge honom allt det han behöver. Jag behöver inga andra humlor när han finns!
Smörblomman lyste så trädgårdsmästaren blev bländad av hennes strålglans och han såg den starka kärlek hon har för humlan i sitt blomhjärta. Så suckade hon igen och strålglansen mattades av. Hennes lilla huvud sänktes och en liten snyftning hördes svagt i vinden.
Trädgårdsmästaren såg fundersam ut och strök sig över hakan. Han ville att alla hans skyddslingar skulle vara lyckliga. Han älskade att se blommorna stråla och lysa i alla sina vackra färger och se samspelet mellan alla varelser som fanns i hans vård. Han lyfte försiktigt hennes huvud med ett finger, tittade på henne och sa med mjuk röst:
-Berätta för mig varför du är så ledsen idag. Jag är här för att lyssna på dig!
Smörblomman var tyst en stund och sa till slut:
-Jag vet inte om jag kan förklara det så att det blir rätt! Det är så lätt att saker missförstås och det vill jag inte! Jag vet inte ens om jag kan förklara det för mig själv!!!
Hon tittade lite hjälplös på trädgårdsmästaren och log ett tveksamt leende. Trädgårdsmästaren log tillbaka och sa uppmuntrande:
-Gör ett försök! Vem vet…det kanske känns lättare när du sätter ord på dina tankar och du får ett annat perspektiv på saker och ting. Jag lyssnar och kommer inte att avbryta dig.
Smörblomman såg på honom och i hans ansikte såg hon kärleken han kände till henne och till alla andra på jorden! Hon såg att hon kunde anförtro honom allt hon hade på hjärtat, att han skulle bry sig om varenda ord hon sa och aldrig sluta att dela med sig av sin kärlek till någon. Hon tog ett djupt andetag och började prata.
-I början, när jag lärde känna humlan, så var det med vänskap. Efter ett tag så växte vänskapen till något mycket större. Jag upptäckte att det inte fanns några andra humlor som kunde ge mig så mycket som just denna speciella humla. Han fick mig att inse vad jag saknat i hela mitt liv! Som alltid i början när man upptäcker kärlekens under blir det helt överväldigande. Det här var ännu mer!! Det här var så rätt som det bara kunde bli! Det här var helt fantastiskt underbart härligt!!! Han fick mig att blomma som jag aldrig blommat förr! Hur mycket det än var omkring oss, hur mycket annat som pockade på vår uppmärksamhet, hur många andra som än var i vår närhet, så drogs vi till varandra och rörde vid varandra hela tiden. Det vi båda saknat och upptäckt nu tog vi igen som uttorkade efter en lång vandring i en öken, lyckan när man hittar ett vattenhål. Det växte, växte och växer fortfarande. Vi var och är ett. Vi tar fram de bästa sidorna hos oss varandra, för vi tar fram kärleken!!
Vi visste ju båda att just den här första berusande känsla inte varar för evigt, utan att det till slut skulle bli en starkare, mer hållbar kärlek. En kärlek som binder oss samman och ger oss styrka att hålla samman, växa ihop och låta kärleken blomma med all sin kraft. Vi visste vad vi saknat och vi skulle inte göra samma misstag igen, inte låta kärleken torka ut, utan vattna den hela tiden så att den växer sig starkare och starkare. Vi skulle kämpa för att få det som vi visste var helt rätt för oss båda.
Sakta så började det förändras, bli mer äkta och varaktigt och det började bli en framtid att se fram emot, att längta till. De praktiska detaljerna började falla på plats!!
Idag så upptäckte jag helt plötsligt hur mycket vi har slutat med redan! Var tog de där smygande kyssarna vägen, de där smygande smekningarna, när alla andra är i närheten? Var tog de där långa samtalen på avstånd vägen som vi hade under arbetstid? Besöken hos varandra och pussarna i smyg? Jodå…det finns kvar till en viss del och det är väl naturligt att det mattas av efter ett tag, blir annat istället. Men jag saknar det så!!!! För jag har ingen vardag att ta till istället!!!
Idag upptäckte jag att jag saknade ett spontant litet meddelande om att jag är älskad!! En litet meddelande som kom fast det är mycket att göra, som tar 10 sekunder att skicka! Ett meddelande som inte var ett svar på något JAG skickat, utan som kommer så där helt apropå!!! Idag upptäckte jag hur lätt det är att glömma bort att det är just de där små detaljerna som är en stor del av vattnet som behövs för kärlekens blomma. Och det är just det som gör att jag känner mig lite ledsen!

Smörblomman slutade och tittade på trädgårdsmästaren som hela tiden har suttit tyst och lyssnat. Han funderade en stund och sa:
-Men visst visar väl humlan att han älskar dig? På många sätt och vis? Du känner dig väl trygg med hans kärlek!
Smörblomman nickade och log:
-Jaaaa…jag känner hans kärlek! Mycket!!! och jag hoppas han känner min!! Jag är bara rädd för att vi trillar in i fällan av slentrian och glömmer bort de där små detaljerna som är så otroligt viktiga!!!!
Trädgårdsmästaren såg på Smörblomman och sa med mild röst_
-Varför inte tala om detta för Humlan?? Jag är säker på att han förstår hur du menar och ni båda kan se till att det inte blir fel där. Ni har alla möjligheter i världen att se till att det blir bra!!! Det gäller att prata med varandra och se till att hålla öppenhet och omsorg vid liv!Det farligaste man kan göra är att tiga och lida!! Ni älskar varandra…och det är det viktigaste i livet!! Det gäller att kämpa för kärleken…att alltid se till att hålla lågan vid liv! Ni två är ju överens om att ni hör ihop!
Trädgårdsmästaren log och blåste en puss mot Smörblomman. Hon log tillbaka och kände sig mycket bättre. Så bra det är att prata med honom, han som sköter om dem med hela sitt hjärta.
Trädgårdsmästaren reste på sig och och sa till den lilla smörblomman:
-Tala om det och gå vidare! Jag ser att allt blir bra! Humlan och du…det perfekta paret! Ha förtröstan!
Han gav henne en sista smekning över blombladen och gick sin väg. Smörblomman lyfte sitt huvud och lyste. Hon fångade upp solstrålarna och log. Hon skulle säga det till humlan och de skulle se till att de inte trillar i den fällan! De skulle hålla sin kärlek vid liv!! Hon vände sig mot de andra blommorna och väntade på att höra det speciella surrande bland humlorna. Hon väntade på SIN humla!

Den ljuvliga smärtan

torsdag, juni 16th, 2011

Hisnande känslor, nästan mer än jag kan hantera.
De blir för stora, för mycket och ändå inte nog.
Varje del av mig, varje cell, min själ, mitt sinne reagera
med en längtan efter fullbordan, sen du mitt hjärta tog.

Med varje blick du ger mig, du sänder ut en klingande ton
som mitt hjärta fångar upp, som tränger in, utan något försvar.
Mitt hjärta vänder sig mot ditt, naket, fångar upp din vibration,
förenas med min och skapar vår, enastående, ren och klar.

Den binder oss samman, gör oss till ett, denna jublande not
Den växer, förgrenas, förstärks och blir till en gyllene melodi.
Den famnar oss, fyller oss, höljer oss i ett lysande, strålande klot
Dess strålglans förenar, dig och mig, i total, perfekt harmoni.

En kärlek så stark, så kraftfull, så uppslukande, så den berör
mitt innersta väsen, lämnar mig naket öppet, utlämnad till dig.
Ger dig tillgång till min kärna, min själsliga enda nyckel för
att sätta den i låset, till dörren som tidigare har stängts av mig.

Jag är fylld av lycka, av stjärnljus, av ljuvlig kärleksfull smärta,
en smärta som är liv, för den kommer av lycka, längtan och är god.
Jag vill skrika ut min glädje, för din vilja att öppna mitt hjärta,
jag vill för alltid flyta med dig, tillsammans, på livets flod.

Kärlek, ljuva kärlek…

söndag, januari 17th, 2010

Kärlek..den sensuella, lustan och dess ljuvliga kval…

Den där första blicken som tänder små intressanta eldar i kroppen. Det behöver inte vara den allra första blicken man delar med en person…men helt plötsligt så betyder blicken så mycket mer…får en annan innebörd. Den där kittlande känslan kan komma smygande eller slå ner som en blixt…den är lika ljuvlig vilket som!

Spelet kan börja :-) ! Man ger varandra långa djupa blickar som talar med ord som vibrerar i luften medan omvärlden sakta försvinner någon annanstans. Efter ett tag närma man sig varandra lite mer och då….då börja kyssarnas dans. Den som behärskar denna dans är kung/drottning i detta ljuvlig spel.
De där försiktiga mjuka smakande kyssarna..nästan som pussar, där man samtidigt drar in doften av den andra personen. Sakta så ökar tempot..ett litet steg åt gången samtidigt som eldarna i kroppen brinner starkare. En njutning som man kan dra ut länge på… Kyssarnas konst, sinnlig och fantastiskt erotiskt.

Lustan som brinner i kroppen…som gör att man känner sig vacker, sensuell. Man ser på den andre med ögon fyllda av längtan och både kropp och ögon talar ett språk som bara de berörda förstår. Åååå…denna ljuvliga plåga som brinner överallt och bara väntar på att få släckas.

Denna känsla varar ett bra tag, man kan inte äta, magen drar ihop sig av minnet vid händer som rör vid en…och känslan av lycka är ständigt närvarande.

Sen förändras lustan och då…då kommer uppvaknandet :-) .
Har man tur så fördjupas kärleken till den där underbara härliga känslan där man litar på varandra, stöttar varandra och verkligen älskar varandra med en kärlek som övervinner det mesta.
Har man otur så upptäcker man, när det rosa skimmret försvinner, att det inte alls var någon som man vill dela denna sortens kärleken med…kanske vänskap….eller kanske inget alls :-) .

Hur det än blir så är den där första…den sensuella, heta känslan en mäktig upplevelse som sveper över en som en stormby och stannar kvar ett tag. En av kärlekens många ansikten.

Önskar att kärlek fördjupas och ges vidare med en del av den heta känslan kvar…för att älska så är en gåva som inte alla får eller tar tillvara på.

Om inte..så….njut när känslan kommer igen…kanske för någon annan..någon som inte alls var påtänkt i detta sammanhang :-) )).

Kärlek ska man aldrig skämmas över…riktig kärlek är vacker och kan aldrig skada någon..annars ska det inte kallas för kärlek!!

Kärlek är livet!!!!!

Svartsjukans kval…

söndag, januari 17th, 2010

Man ligger där i sängen i mörkret när allt är tyst och man egentligen ska sova. Då kommer tankarna, de där svarta, hemska, oönskade! Det värker i hjärtat, kroppen och sinnet. Man vill skrika, slå, gråta, såra och bilderna som dyker upp i tankarna blir förvridna och uppförstorade. Det finns inget slut på kvalen man genomlider…..

Helt plötsligt så säger man ”STOPP!!!! Vad håller du på med????” Sakta börjar förnuftet att återkomma. ”Det här är inte jag! Jag låter inte en sån svart känsla som svartsjuka styra mig. Det är en förnedring mot sig själv att känna så! Jag är värd mycket mycket mer än det”.

Äntligen så börjar man tänka klart igen! Vad är det som gör att man känner såhär??? Jo…egot har fått sig en rejäl smäll och den har man makt över själv. Alltså bestämmer man sig för att ”Ok..jag känner mig på detta viset och nu så ska jag sluta med att göra det!!!” Inte slösa bort en massa energi på nåt så onödigt.

Insikten att man styr sitt eget beteende, sina egna tankar och sitt eget sätt att se på sig själv känns rätt befriande! Allt man upplever skapar man själv med sin inställning till olika saker. Även om det verkar svårt emellanåt så har man alltid möjlighet till att välja något som läker. Det finns alltid något runt hörnet som väntar på att överraska med något härligt, mysigt, spännande. oväntat positivt. Kanske en helt ny situation eller att så blir den händelsen som verkade så mörkt till något fantastiskt!

Det är inte ett dugg synd om mig…..synd om den som går miste om det jag har att ge…för jag ger det så gärna och med kärlek. Om det bara försvinner ut i universum är det någon annan som fångar det och då knyts det nya band :-) !

Leve insikten om att kärlek segrar, över svarta tankar, över ett sargat ego och att kärlek föder mer kärlek!!!! :-) )))

En hon-djävuls liv och lustar……

lördag, januari 16th, 2010
YouTube Preview Image

Vi kvinnor är listiga. Vi manipulerar, spelar på svagheter, samvete och utnyttjar situationer. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Precis lika mycket som männen gör. Nu ska detta handla om oss kvinnor, även om detta stämmer lika bra in på männen :-)

En kvinna har många knep att klara sig i och ur olika situationer. Med tårar, hjälplöshet, känslor och ibland, tyvärr, att spela dum. Att t.ex. hålla kvar en man…så många sätt det finns! Många gånger finns det rädsla bakom det hela…att inte klara sig själv, att bli ensam, ekonomi och tryggheten i att veta vad man har! Ofta är den manipulation relativt omedveten.

Men…om man tappar respekten för sin partner och ändå vill ha kvar tryggheten…då kommer den medvetna manipulationen in! Att veta att man har makt att styra det hela med hela repertoaren av olika utspel…den känslan kan vara stor, fast man inte är lycklig själv. En manipulation som sätter sina spår både hos utövaren och den som drabbas. Även vid ett försök till att lösa det hela finns ärren efter såren kvar som skaver.

Det finns väl ingen som inte har hört detta talesättet: ”En sviken kvinna….” :-)
Ja…det finns mycket sanning i detta. En sviken kvinna är farlig. Hon tar till all list hon har för att hämnas…i tankarna. Som tur är stannar det oftast just där…i tankarna. Men…åååååå….att riktigt frottera sig i dessa tankar, så många otroligt bra hämndaktioner som kommer fram…smygande, kluriga, överraskande, oväntade, förödande och förlösande…ljuva hämnd!!! Det ska inte var för enkelt utan stöten ska komma med precision och ha störst möjliga verkan och verkligen vara förödandet för den som drabbas…helst efter ett tag när man har invaggad den andra i trygghet att allt har gått sååååå bra och ordnat sig. I detta spel finns inga regler, bara en otrolig list som utnyttjas till max!! Ibland så önskar man…..att ha modet/dumheten att inte bara släppa fram hämnden i tankarna…..

Men men….naturligtvis drabbar både manipulation och hämnd mest en själv i slutänden. Man får en kort stunds tillfredställelse och riskerar att tappa sin självrespekt….och det är det faktiskt inte värt!!!

Respektera dig så mycket själv att du inte utsätter dig för varken det ena eller andra. Förnedra dig inte till att manipulera eller hämnas…ingen annan människa är värd att du förlorar DIN självrespekt och självtillit. Ha den största kärleken till dig själv…så klarar du allt!!…även att stå över manipulation och svek!!

Vi listiga kvinnor (och män) är starkare än vad vi tror….när vi tror på oss själva!!!:-)))


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu