Livet i all dess prakt

Ibland så trillar de bara över en…de där lyckokänslorna som gör att man blir glad! Små eller stora händelser som utlöser det hela. Man kan känna sig lite ledsen eller uttråkad eller trött…och så bara händer det..pang!! Man blir alldeles varm inuti och känner hur det glittrar. Ibland så räcker det att man sitter och blundar, tankarna svävar iväg och fastnar..på någon speciell händelse, ett minne, en bild, en gest…och så sitter man…med ett leende och en frånvarande blick! Detta kan hända precis när som helst; vid en middag, framför TV:n, i ett trevligt sällskap, i ett möte….precis när som helst!! Där sitter man och pratar och rätt som det är hör man ”…..och så kanske vi kan göra såhär..” ”Va va??..förlåt jag hänger inte med riktigt..” ajdå…där har man varit någon annanstans igen! Tusen ursäkter och ett påstridigt ”..jag lyssnar visst!!!”…och sen försvinner man igen !!

Ibland kommer man på sig själv med att vara borta alldeles för ofta. När man hittar saker i kylskåpet som inte hör hemma där, när man går tre steg och sen inte minns vad det var man skulle göra, när man tar med sig helt fel sak när man ska föna håret…och fy så pinsamt…när man upptäcker att man försöker låsa upp fel bil på parkeringsplatsen!!!!…eller när man märker att man nynnar för sig själv i en affär medan man stått med en tröja i handen utan att se den de senaste minuterna och folk runt omrkring börjar snegla lite misstänksamt på en. Det bästa är ändå när man kommer till sans när man går i stan, man har ett brett leende, ger nåt fånigt ljud ifrån sig, och upptäcker att en vilt främmande människa ser på en med ett frågande leende i tron att man sagt något till honom/henne.

Men vad gör det….när man känner den där lyckliga känslan inom sig…det är värt alla de där händelserna och oftast så skrattar man ju ändå åt dom…efteråt .

Jag kommer faktiskt på mig själv väldig ofta…med att sitta och blunda, le och ha alla andra symptom på frånvaro. Måste beror på att jag fått höra att det är nyttigt att dagdrömma .