Livet i all dess prakt

Ibland så behövs lite självrannsakan…både av de bra och dåliga sidor man har. De bra har faktiskt fått lite mer tid den senaste tiden. Just för att bygga upp mig själv och lära mig att gilla den jag är. Det där med plus och minus . Det är ju så himla lätt att bara fastna för de som ligger på minussidan. Det är fortfarande svårt att tänka för sig själv hur mycket som är bra och ibland så blir jag förvånad när nån säger något positivt som de ser i mig….förvånad och glad.

Minussidan…den som man behöver jobba med….puhhhhh…det är tufft! Saker som jag vet att jag har som behöver bearbetas och accepteras av mig själv!
Tålamod….denna svåra sak. Jag vill ju att saker ska hända snabbt många gånger!!! När jag får en idé eller ska göra något…då vill jag inte vänta!! Det positiva i det är väl att jag tar tag i saken och kollar alla kanaler och försöker hitta en lösning! För det mesta blir det automatiskt att man får använda tålamodet då och får tid att lugna sig.
Impulsivitet…det har jag för mycket emellanåt. Inte alltid jag tänker mig för innan jag gör saker…innan jag skickar mail eller brev, eller säger något eller gör något. Det positiva med är att det ibland ger positiva effekter långt utöver vad jag har förväntat mig…även om jag sitter där med förskräckelsen i halsen!
Påstridighet….usch vad jobbig jag kan vara där! Ibland kan jag höra mig själv när jag försöker övertyga någon om något jag tror på. Är det något positivt i det…ja…ibland så lyckas jag engagera en annan person så den blir positivt inställd och det kan väl inte vara helt fel .
Konflikträdsla….ja den finns där. Jag går hellre undan och tänker mitt istället för att reda upp saker. Sen går man där och mår dåligt! Där finns väl egentligen inget direkt positvt…bättre att lära sig att våga ta tag i saker och ting.
Tror det räcker för ett tag..några minussaker åt gången…med även de positiva aspekterna på en del ;-).

Det finns ju en del att jobba med :-). Det värsta jag vet är…..tystnad! Att inte få respons på saker man säger eller gör. Att bli nonchalerad i olika situationer och att något ska tigas till döds…det är något som jag tycker är fruktansvärt. Då blir jag frustrerad och påstridig…just för att få en respons. Provocerar och blir otrolig påfrestande! Blir jag sårad så reagerar jag först med att bli ledsen, sen arg för att sen bli cynisk….och det är inte alltid jag visar något annat än den cyniska biten. Detta pågår tills jag inser att jag gör mig själv mest illa. Men det ÄR  jobbigt, det där med att känna sig sårad….man blir lite rädd för att hamna i de situationer igen där man har råkat ut för det.

Men…ibland så kan jag känna mig som en sån där leksak som inte går att välta. Man kan peta omkull den men den reser sig lika snabbt igen !! Jag försöker få över så många minus som möjligt på plusidan…det tar tid och kräver ansträngning. Jag kämpar på…och lär känna mig själv !