Hur ska man kunna förklara en känsla? Känslan av förälskelse, lust och kärlek. Många är det som har försökt. Det finns massor med berättelser, dikter, sonater, sånger och böcker om just denna känsla. Alla har sin uppfattning om den, sin egen tolkning, sina egna upplevelser. Den är inte lätt att förklara, den kan vara flyktig, sorglig, grym, ensam och så otrolig storslagen, full av glädje och lycka.
Det bästa sättet att fånga en aning av denna storslagna känsla och förmedla den vidare är att sätta sig ner, blunda och sjunka tillbaka in i de gånger man upplevt den. Öppna slussarna till minnen, upplevelser och låta dem skölja över sig utan att tänka, bara låta känslan komma och inte låta andra känslor ställa sig i vägen. Inte låta besvikelser, sorg eller ilska ta sig förbi, för nu gäller att ta fram den STORSLAGNA känslan.

Om jag nu skulle vara så förmäten att jag vågar sälla mig till alla de stora som genom alla tider har försökt att lämna sina bidrag till kärlekens lov, hur skulle jag göra då?? Jo.. jag skulle göra just så; spela fin stämningsfull musik, sätta mig ner, blunda och ta fram minnen och upplevelser, öppna slussarna och låta det komma…
…och för att kunna skriva ner det får det bli som ett brev…ett kärleksbrev till en älskade…

 ”Du!

 När jag möter din blick fylls jag av ljus och miljoner stjärnor tänds inom mig. Jag blir tung och varm och tappar andan. Yrseln griper mig och benen vägrar nästan att bära mig. Jag måste hålla mig fast i dig för att stå kvar som jag gör. I dina ögon ser jag kärlek och samma lust som jag känner, min blick fastnar i din och allt runt omkring försvinner. Jag lyfter min hand för att smeka dig över kinden, för att förmedla den varma glädjen jag känner inom mig. Hjärtat slår hårt och inga tankar finns, bara en känsla av lycka. Det suger till i magen och jag måste ta några djupa andetag för att överleva denna mäktiga känsla. Du förför mig med ord och handlig och jag släpper taget om förnuftet.
Jag ser på din mun som är lite halvöppen och inbjudande, den bjuder in mig till kyssar som tänder tusen eldar. Dessa kyssar som börjar som små vindpustar över mitt ansikte och växer i styrka, som tar mig i besittning och för mig till andra världar. Din doft fyller mig med salighet och din hud bränner mot min när jag med slutna ögon tar tillvara på ögonblicket. Jag låter mina fingrar fånga upp en bild av dig när jag för dem över dig, för att ha bilden kvar när du inte är nära.
När du lägger dina händer runt mitt ansikte och ser på mig med så mycket kärlek i dina ögon känner jag ibland hur nära tårarna jag är, av lycka att du känner så för mig och jag på inget annat vis kan uttrycka hur du fyller mig med denna kärlek och hur stor min kärlek till dig är. När du tar mig i dina armar och håller om mig känner jag mig trygg. Jag vågar känna mig liten, svag och omhändertagen. Din ömsinthet låter mig våga släppa behovet att vara stark i alla lägen. Din ödmjukhet är stor och föder känslan av tacksamhet hos mig, för att du finns och vågar visa och uttrycka dina känslor. Den stora kraften som också finns hos dig och dina mjuka sidor gör dig till den underbara människa du är.
Hur ska jag förklara den stora känslan du väcker inom mig? Glädjen att få ha dig nära, när kropp, själ och sinne är i samklang och gnistrar av miljoner lyckostjärnor? Saknaden när du inte är här men jag ändå har känslan kvar att du tänker på mig? Det finns inga ord, hur jag än försöker så kan jag inte förmedla hur det känns inom mig….denna ljuvliga känsla…av förälskelse, lust och kärlek som finns för dig!

 Du ger mig nyckeln till kärleken…”

 Ja :-) detta är ett försök att få fram känslan…den storslagna känslan som kan komma fram vid kärlek. Inte lätt att förmedla och det är väl därför det finns så många olika människor som har gjort sina försök. Alla med SIN uppfattning om det och alla har lika rätt! En del gånger tar den slut och andra gånger varar den för livet! Ingen vet detta innan men hoppet finns alltid med i denna känsla…att den ska vara…för evigt .

Njut!!!!!….för den är så vacker!!!!

 Måste få avsluta med ett kärleksbrev till:

 ”Skriv bara till mig en gång i veckan så att jag får dina brev på söndagarna – ty jag kan inte uthärda dina dagliga brev. Jag kan verkligen inte uthärda dem. Om jag till exempel svarar på ett av dina brev, kan jag ligga i sängen efteråt, synbarligen lugn, men mitt hjärta slår så att det känns i hela kroppen och är uppfylld endast av dig. Jag tillhör dig; jag kan inte uttrycka det på annat sätt, och det är inte starkt nog. Men av detta skäl vill jag inte veta hur du är klädd; det bringar mig ur fattningen så att jag inte klarar av mitt liv…”

 Franz Kafka (1883-1924)
Till Felicia Bauer