Livet i all dess prakt

Det finns så många olika kvinnor inom mig i mitt liv och alla trängs om utrymmet. Inte så att jag lider av personlighetsklyvning men olika sinnestämningar skapar olika sorters sätt att vara på. Alla är mitt ”jag” och alla är samma person i grund och botten. Vi är komplicerade varelser, vi människor och är inte alltid lätta att förstå sig på.

Ibland är jag den lilla flickan som med nyfikna ögon betraktar världen och dess invånare. Med ett stort självförtroende, medveten om sitt värde.
Ibland är jag den osäkra kvinnan som med kritiska ögon betraktar mig själv i spegeln. Där självförtroendet sjunker och längtan efter något ovisst stort finns.
Ibland är jag den ledsna kvinnan som vill rulla ihop sig till en liten boll och gömma sig under täcket. Där tankar och funderingar tumlar runt i huvudet.
Ibland är jag den sårade kvinnan som med tårar och ilska vill ge igen. Men som istället visar en kall sida.
Ibland är jag den förlåtande, förstående kvinnan som bara tänker på andra och mår gott av att bara ge.
Ibland är jag den starka kvinnan som bär ansvar och tyngd som det lättaste i världen.
Ibland är jag den svaga kvinnan som vill bli omhändertagen, ompysslad, uppmuntrad, upplyft och bortskämd.
Ibland är jag den syndiga kvinnan, förförerskan, älskarinnan. Den självsäkra, hungriga som inte tvekar att ta för sig.
Ibland är jag den älskande kvinnan som skulle ge allt för sin kärlek. Som slösar med ömhet, omtanke och vill ge lycka.
Ibland är jag den moderliga kvinnan som tar hand om allt praktiskt med glädje. Även de saker som är tuffa och svåra att hantera.
Ibland är jag den orädda kvinnan som skulle gå genom eld och vatten för den hon älskar.
Ibland är jag den rädda kvinnan som söker beskydd hos den starka mannen vid sin sida.
Jag är en kvinna under uppvaknande, som håller på att lära känna sig själv, som älskar, som vill dela med sig, som växer och som håller på att lära sig att ta för sig.

Jag är alla dessa kvinnor. Jag är kvinnan som har alla dessa i mig. Jag är kvinnan som fångar upp universums ljus och låter det fylla mig, som låter detta ljus bekämpa mörkret, som låter ljuset sprida sig vidare.

Men framför allt är jag kvinnan som vill dela med sig av kärlek…jag är kvinnan som älskar!!!

Detta inlägg postades onsdag, maj 12th, 2010 kl. 23:09 och är arkiverad under Tankar. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.