Livet i all dess prakt

EG SER

Var tar all ogråtna tårar vägen?
De som bränner bakom ögonlocken,
som lockas fram av en stämning.
De som kommer av sorg och av lycka,
som aldrig visas för dig.
Om jag tillät dem falla, skulle du torka bort dom?
Skulle du trösta mig, både för de sorgsna och de lyckliga?

Var tar alla osagda ord vägen?
De som bränner på tungan,
som lockas fram av en händelse.
De som skapas av sorg och av lycka,
som aldrig sägs till dig.
Om jag vågade prata, skulle du lyssna på mig då?
Skulle du ta till dig dom, med respekt och omtanke?

Var tar alla funderingar vägen?
De som dyker upp i tankarna,
som skapas av min egen osäkerhet.
De som skapas av sorg och lycka,
som aldrig nämns till dig,
Om jag vågade säga dom, skull du stötta mig då?
Skulle du svara på dom, ge mig respons och se mig?

Var tar värken i hjärtat vägen?
Den som tar andan ur mig,
som känns som en brinnande känsla.
Den som skapas av både sorg och lycka,
som aldrig visas fullt ut till dig.
Om jag vågade ha full tillit, skulle du ta emot den?
Skulle du öppna din famn, ge mig den tryggheten?

Jag skulle torka dina ogråtna tårar
om du lät dem falla och ge dig tröst.
Jag skulle lyssna på din osagda ord
om du vågade prata, med respekt och omtanke
Jag skulle svara på dina funderingar
om du nämnde dom, med respons och se dig
Jag skulle öppna min famn och ta emot
om du gav mig din tillit, ge dig trygghet.

Att få och att ge, med omtanke och kärlek,
är värt att kämpa sig igenom hinder och rädslor.
Att våga lämna ut sig och få samma tillbaka
är att acceptera varandra fullt ut!
Varför är det så svårt?