Kärlekens rus
lördag, maj 22nd, 2010Skymningens sista ljusstrålar smyger in i vårt rum,
rummet vi gjort till vårt egen universum av lycka.
Där tiden stannat utanför när vi stängde dess dörr.
Där vi lät solstrålarna lysa in och fylla oss med ljus.
De starka känslorna som väcktes till liv i detta ögonblick,
där ord inte räcker till, för lyckan blir alldeles stum.
Jag lägger mig på sidan och sträcker långsamt ut min hand.
Ser på dig där du stilla svävar bort i hemliga drömmar.
Dina andetag är djupa och din kropp är varm i avslappning.
På dina lätt särade läppar syns ett litet mjukt leende.
Jag insuper din anblick och stryker sakta över din kind
och hissnar av lycka över det som finns mellan oss, detta band.
Mörkret sänker sig med sitt sammetsmjuka ljus
och skuggorna flyter över oss där vi badar i månens sken.
Du vänder dig mot mig och dina ögon låter mig drunkna.
Din doft fyller mig och din andedräkt smeker över mitt ansikte.
Jag är förundrad, lycklig att du är hos mig, i min famn,
att du har valt att dela detta med mig, dela kärlekens rus.