Livet i all dess prakt

Jag ligger på rygg, på en äng mitt ute i det fria. Ligger på det tjocka gräset bland ängsblommor som sprider din doft över mig, doften av klöver, sötma och honung. En bit bort står några stora lummiga träd som kastar sin skugga i solljuset. En liten bäck rinner under träden, vattnet porlar över stenarna och ljudet för med sig en avslappnade melodi. Jag ligger där, drar med händerna över grässtråna, låter fingrarna känna varje strå. Sträcker på mig och slappnar av i solvärmen. Himlen är ljusblå med några enstaka stackmoln och jag ser på dom, ser dom sakta segla förbi och skapa bilder på himlen. Insekter surrar i luften och bland ängsblommorna, små lurviga humlor som flyger från klöverblomma till klöverblomma, bin som har bråttom syns bland blommorna. Jag känner solvärmen sprida sig i magen, sprida sig vidare i kroppen som blir tyngre och tyngre. Jag suckar djupt, ett djupt andetag som tar in alla dofter som finns i luften. Värmen, ljuden, dofterna…avslappningen blir djupare. Ögonlocken känns så tunga, svåra att hålla öppna….jag blinkar lite…och släpper taget om vakenheten.

Jag somnar inte….jag glider bort. Ljuden försvinner inte…de bara lägger sig i bakgrunden. Tankarna kommer av sig själv…flyter som slöjor genom mig…utan kontroll. Frågor som får svar utan att jag vet om att jag ställt dom…ibland i symboler, ibland i klartext…och känslor. Känslor som flyter upp i sinnet, som ger mig bilder, som väcker min klarsyn. Dessa känslor som får mig att flämta av förståelse, som ger mig insikt, visar mig rätt och drar bort det som varit skymt tidigare. Jag flyter med…..i detta tillstånd…i dvala med intuitionen på topp, tar till mig det jag får. Jag tolkar inget nu..utan ser med förundran på det som kommer till mig. Accepterar svaren precis som de är. Någon ger mig fingervisningar, visar vägen, visar det som varit dolt och jag känner trygghet…allt ordnar sig. Det som jag önskar, drömmer om, kommer att ske….jag sträcker ut armarna mot framtiden…just nu har jag tillit och förströstan. På den här ängen, bland blommorna, i solvärmen har jag fått svaren….och om tvivlen återkommer ber jag om kraft, kraft att ha tilltro!

Sakta kommer jag tillbaka till ängen, öppnar ögonen, ser på himlen. Tillbaka till denna värld…med nya svar. Jag ska försöka att inte analysera dessa utan låta dem finnas inom mig på den nivå där det undermedvetna förstår och leder mig.

Denna äng…med sina dofter, en underbar plats..fridfull…dit ska jag återkomma..när jag behöver

Detta inlägg postades fredag, juni 4th, 2010 kl. 14:14 och är arkiverad under Okategoriserat. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.