Livet i all dess prakt

Idag har jag varit på något som jag inte varit på i flera år.  En Tupperwaredemonstration!! Konstigt att något sådant inte har förändrats genom tiden . Det var precis som det alltid har varit!

Det tog mig ett tag att hitta ut till stället där den skulle vara. Det var mörkt, jag hade aldrig varit där tidigare och naturligtvis så körde jag vilse och fick ringa för att komma rätt igen. När jag äntligen kom fram fick jag en jättedust av barndomsminnen. Det var doften som slog emot mig. För det här var ute på landet och jag parkerade framför en stor ladugård full med kor. Det såg så mysigt ut! Kossorna som gick därinne i den upplysta ladugården, den varma doften från dom och doften av mjölk. Jag var tvungen att stå och blunda en liten stund och fick fram bilden av den lilla ladugården där jag tillbringade så många kvällar i min barndom.

Till slut så gick jag in i huset. Där var varmt och mysigt. Bordet med många Tupperwareprodukter stod framme och sen trillade den ena kvinnan efter den andra in. Ja….det var precis som vanligt…bara kvinnor ! Stolar var uppsatta runt ett bord och alla slog sig ner. Så satt vi då där…i olika åldrar och log mot varandra. Den unga tjejen som hade hand om själva demonstrationen steg fram och presenterade sig. Sen började hon att berätta om det olika boxarna, bunkarna, slevarna och vispar och en massa annat. DÅ slog det mig…..DET HÄR ÄR PRECIS LIKADANT SOM PÅ 50-TALET!!!! Här satt vi kvinnor och lyssnade på en demonstration hur man använder allt för att sköta bakning, matlagning, förvaring och hur allt detta underlättar hushållsarbetet!!! Vi satt där och nickade medhållande och många hade små kommentarer om vad de redan hade hemma och hur bra dessa saker är!!

När jag satt där och tittade mig omkring fick jag bilderna från 50-talet framför mig. Hemmafruarna med nylagt hår, fina klänningar som träffades en eftermiddag eller kväll för att se de nya produkterna som underlättar hushållarbetet. Diskussioner om hur lätt det är att ta hand om allt när det finns så fantastiska produkter. Dessa kvinnor som nästan alla var hemma, tog hand om familjen och sin man. Alla dessa bilder från den tiden dök upp. Leende kvinnor som stod vid diskbänken, vid spisen, vid bakbordet, vid middagsbordet och vid just sådana här sammankomster. Bilder som visade hur alla trivdes och hur lycklig man kunde bli över en burk som går att stapla lätt och smidigt i ett skafferi….och hur välklädda, sminkade, fräscha kvinnorna var när de tog hand om hushållet!

Jag såg mig omkring på kvinnorna som satt där jag var och tänkte att det nästan inte förändrats mycket alls. Om man bortser från kläderna och att vi var lite mer frispråkiga så var skillnaden inte så stor. Fortfarande var pratet om hur mycket lättare det är att att använda vissa saker för att förenkla vissa saker och alla små tips hur man kan göra det. Fortfarande finns det bilder om, nu på reklamen på TV:n, hur mycket lättare det är att sköta hushållet med vissa produkter…och fortfarande så är det leende kvinnor som oftast dyker upp i dessa sammanhang. Men…..nu, precis som på det ljuva 50-talet, är det en bild som inte stämmer riktigt överens med verkligheten. Bakom leendena finns det mycket annat som inte kommer fram!

Men…det går inte att låta bli att le…just för att förändringar egentligen inte är så stora…och även det har sin charm!!! Någon gång i framtiden kommer våra bilder att väcka nostalgiminnen också ….och jämföras med den tiden som är då!!!

Innan idag så satt jag och lät tankarna vandra genom huvudet. När man inte alls försöker kontrollera tankarna så kan man bli glatt överraskad över alla som trillar in och som man trodde att man inte alls har kvar i hjärnan. Det blir lite av en minnesattack och jag kom på saker som ligger långt tillbaka i tiden. Saker som inte var särskilt djupa men som i det läget ändå lämnade kvar spår.
En liten tanke som dök var en händelse som just då inte var såååå särskilt kul men som nu får mig att skratta.

Efter att jag hade fått mina 2 pojkar visade det sig att jag inte tålde P-piller och med samråd av min gynekolog kom vi fram till att det bästa var att använda spiral. Det hade kommit en ny sort som jag skulle få prova. Naturligtvis så läste jag om det jag kunde få tag på i läsväg (detta var innan internets upplysande tillvaro). Iväg till gyn och in med spiralen. Detta gick relativt smärtfritt och efteråt så fick jag instruktioner hur jag skulle bära mig åt för att kolla så den satt rätt. Efter ett par dagar skulle jag känna efter så att jag kände de små tunna trådarna vid livmoderhalsen.

Så gick det några dagar och en eftermiddag låste jag in mig på toa och stack upp fingrarna för att känna om de små trådarna fanns där! Javisst fanns det där……och jag kände även ca 1 cm av spiralskaftet som stack ut!!!!!! Min första tanke var ju att…..ajajajaj…vilken himla tur att det inte blivit något efter jag satt in spiralen!!!!! Annars hade det nog varit nån som fått väldigt ont!!!  Ut från toan och rusa fram till telefonen för att ringa till gyn! Det blev ett litet hysteriskt samtal när jag försökte förklara situationen. Sköterskan i andra änden lyssnade vänligt och frågade om jag kunde komma in om ca 10 min….då hade hon en läkare som hade en lucka. Nu var det så att jag hade 3 mil till lasarettet och det var liksom lite omöjligt att komma dit så snabbt. ”Du tror inte att du kan försöka dra ute den själv???” frågade hon med lika vänlig röst ”…och så får du en ny tid för att sätta in en ny spiral istället??” Vad skulle jag göra???? Jag sa att jag skulle göra ett försök och tog en ny tid till några dagar senare.

Jag satte mig i köket en stund, lugnade mig och gick sen in på toan igen, låste dörren och tog ett djupt andetag….det var bara att sätta igång. Snacka om att man var vig!!!!!! Jag tror aldrig att jag lyckats med såna akrobatiska övningar varken innan eller efter!!! Att få tag på ca 1 cm inuti sig själv, på ett ställe som liksom sitter i fel i en sån situation och där det är halt, är inget man gör sådär enkelt!!!! Genomsvett, svärande och dubbelvikt lyckades jag till slut få ett tvåfingersgrepp om den lilla pinnen och dra till!!! En liten stunds motstånd och till slut så knirrade det till (obehagligt ljud) och så ryckte jag ut den. Det kändes som en seger !!!!…och träningsvärk dagen efter!!!

Några dagar senare var jag och fick en ny spiral insatt! Läkaren tittade på mig och sa ”Nu ska det mycket till för att den ska åka ut” och så blinkade han åt mig!! Jag kunde ju inte låta bli att skratta….såhär efteråt