Livet i all dess prakt

Så är det gjort! Steget är taget! Det var så mycket lättare än jag någonsin föreställt mig!! Där fick jag bekräftat igen att mycket utav tankarna som far runt i huvudet innan man ska göra något jobbigt är hjärnspöken. I och för sig är detta bara början och det är mycket jobbigt kvar…men allt måste ha en början för att få ett avslut eller en annan fortsättning. Det blir vad man gör det till däremellan som betämmer hur jobbigt det blir. Jag har bestämt mig för att det ska gå så smidigt som möjligt och inte skapa onödiga konflikter som inte behövs!!!!

Jag har ju en drömsyn hur mitt liv ska fortsätta ! En drömsyn som jag hoppas på ska bli sann!! Men framförallt så ska jag ta tillvara på att jag vågade lita på min intuition och fortsätta lita på att den leder mig rätt! När allt är klart här och jag kan börja på nytt så ska jag växa på alla vis. Inte för att jag inte kunde det innan utan på andra vis….som ska berika mitt liv.

Just nu känns det lite omtumlande och en aning overkligt! Det är inte enkelt att förändra allt på en gång efter så lång tid och samtidigt så känns det så enkelt!!!! Det svåra är ju redan gjort!!!!! Att ta första steget !! Som att stå vid vattenkanten och titta ner i mörkret…länge länge. Sen helt plötsligt tar man ett djupt andetag och hoppar ner…och det är inte farligt utan man flyter upp igen för att sakta förflytta sig framåt!

Första steget är taget!!!!!

Kärlek – som kommer från det innersta av mitt hjärta,
som sakta smugit sig in, tagit plats, slagit sig till ro.
Osynlig, ohörbar smög den in, byggde sig ett bo.
Fyllde varje vrå med sin flammande, ljuvliga smärta,
rev med sin kraft, sin ömsinthet, ner allt mitt försvar,
lämnar dörren till mitt innersta öppen, hjärtat naken och bar.

 Passion – lika stark som lava i sin heta, uppslukande glöd
faller jag ner i sammetslent mörker, låter den hämta
upp till ytan gnistorna som tänder, låter mig flämta.
I evighets långa sekunder dör jag en ljuvlig, mäktig död
där allt som existerar är eldens kraft som bränner
i det ögonblickets bländande perfektion, jag känner.

Tillit – till ljuset som brinner, som lyser strålande klart.
Ett ljus som i mitt sinne, i min själ, i min kropp, är tänt.
Som får sin styrka, sin stjärnglans av universum sänt.
Det bländar i förväntan, exalterat och tilltro att snart,
i ett ögonblicks blinkning, är kärlekens cirkel sluten
för att knytas med tillit, för att aldrig mer bli bruten.

Kärlek – som får mig att sväva, glittra,som lyfter min själ,
som med sin strålande intensitet varje dag smycka,
som låter mig bada i ett oändligt hav av otrolig lycka.
En gåva jag fått, som jag ger åter med glädje och vårdar väl
Jag älskar och med fullkomlig tillit jag öppnar min famn
låter kärleken flöda, i salighetens stund jag viskar ditt namn.