Livet i all dess prakt

Kärlek – som kommer från det innersta av mitt hjärta,
som sakta smugit sig in, tagit plats, slagit sig till ro.
Osynlig, ohörbar smög den in, byggde sig ett bo.
Fyllde varje vrå med sin flammande, ljuvliga smärta,
rev med sin kraft, sin ömsinthet, ner allt mitt försvar,
lämnar dörren till mitt innersta öppen, hjärtat naken och bar.

 Passion – lika stark som lava i sin heta, uppslukande glöd
faller jag ner i sammetslent mörker, låter den hämta
upp till ytan gnistorna som tänder, låter mig flämta.
I evighets långa sekunder dör jag en ljuvlig, mäktig död
där allt som existerar är eldens kraft som bränner
i det ögonblickets bländande perfektion, jag känner.

Tillit – till ljuset som brinner, som lyser strålande klart.
Ett ljus som i mitt sinne, i min själ, i min kropp, är tänt.
Som får sin styrka, sin stjärnglans av universum sänt.
Det bländar i förväntan, exalterat och tilltro att snart,
i ett ögonblicks blinkning, är kärlekens cirkel sluten
för att knytas med tillit, för att aldrig mer bli bruten.

Kärlek – som får mig att sväva, glittra,som lyfter min själ,
som med sin strålande intensitet varje dag smycka,
som låter mig bada i ett oändligt hav av otrolig lycka.
En gåva jag fått, som jag ger åter med glädje och vårdar väl
Jag älskar och med fullkomlig tillit jag öppnar min famn
låter kärleken flöda, i salighetens stund jag viskar ditt namn.