Livet i all dess prakt

Mina vingar bär mig till landet Någonstans
genom svepande, smekande dimmor
till landet jag aldrig i min drömmar trodde fanns.

Mina vingar bär mig till landet utan några kval
där tunga bördor blir flyktiga, sveper bort
i landet där jag finner lättnaden i mina val.

Mina vingar bär mig till landet med nya perspektiv
för att släppa trasiga tankar, tärande oro
i landet som ger mig styrka att följa meningen i mitt liv.

Mina vingar bär mig till landet där jag gör rätt
där inget tvivel finns i besluten jag tar
i landet där vissheten kommer till mig så lätt.

Mina vingar bär mig till landet utan illusioner
för att upptäcka att allt är vackert, äkta
i landet som uppfyller gyllene längtan och visioner.

Mina vingar bär mig till landet för uppfyllelse av varje dröm
som finns inom mig fylld av silvriga toner
i landet där jag befinner mig i djupaste sömn.

Mina vingar för mig till landet av lycka och frid
där kärleken är villkorslös, allomfattande, oändlig
i landet som är för evigt, utan gräns och tid.

Mina vingar för mig till landet inom min själ
som finns i mitt sinne, i min kropp, alltid och evigt
landet som helar, älskar, tröstar, som bara vill väl.

 Jag famnar dig i salighetens hissnade dröm
bland svävande slöjor av gnistrande stjärnljus.
Universums sammetsmjuka mörka oändlighet
smeker oss i trygghet på kärleksfulla stråk,
låter mig ej ana att jag är i djupaste sömn.

Den smakar som nektar, din kärleksfulla kyss.
Jag låter mig sjunka djupare i din varma famn.
I dina ögon speglas stjärnornas glittrande glans
när de ser in i mig, fyllda av djup kärlek,
ger mig svaret på allt som jag undrat över nyss.

Jag blundar i sällhet och jag vet, jag är ej vaken,
i drömmen jag smeker din kind, smakar din hud.
Som tunnaste spindelnät, vacker som skiraste spets
förs drömslöjorna bort, du finns kvar hos mig,
vår kärlek är vacker, stark och sårbart naken.

Din kärlek, som lyser stark, som ger mig frid,
som gör mig vacker, ger mig styrka och lycka.
Våra andetag är samma såsom våra hjärtas slag,
vi ser varandra och all kärlek jag ska ge till dig,
ta emot av dig, tillsammans, i evigheters tid.

I skuggan av ett träd
ligger jag och låter mig svepas bort
upp till molnen som sakta glider förbi.
Ser ner på mig själv där jag ligger
drömmande, svävande, längtande
i skuggan av ett träd.

I skuggan av en dröm
låter jag mig omfamnas av visshet
att drömmen är en annan slags verklighet.
En verklighet som jag upplever
just nu kristallklar, levande, hissnade
i skuggan av en dröm.

I skuggan av en längtan
sjunger min kropp och mitt sinne
en melodi som lockar till tårar och skratt.
Fyller mitt sinne till brädden
med begär, kärlek och passion
i skuggan av en längtan.

I skuggan av universum
låter jag mig lyftas upp till natthimlen
svävandes bland glimrande stjärnor.
Sträcker ut armarna i trygghet
tar emot oändlig villkorslös kärlek
i skuggan av universum.

I skuggan av kärlek
läker min själ från alla sorgsna djupa sår
som har stängt skyddande dörrar.
Jag öppnar dessa med tillit
släpper in glädje, värme och hopp
i skuggan av kärlek.

Har du någonsin drömt i en fullmånes natt
och låtit dig föras bort i en stjärnfalls sekund?

Har du någonsin simmat i drömmarnas hav
och flutit iväg på glittrande smaragdgröna vågor?

Har du någonsin blivit kysst av en viskande vind
och låtit dig omfamnas av dess smekande armar?

Har du någonsin blivit smekt av ett varmt sommarregn
och låtit det likt tårar skölja bort din sorg?

Har du någonsin sträck dina armar mot himlen
och låtit dimman svepas bort av nyfödd insikt?

Har du någonsin badat i solens gyllene sken
och låtit dig fyllas av lyckans guldstrimmade färg?

Har du någonsin älskat bland doftande blommor och gräs
och känt änglars beröring som en mjuk smekning?

Har du någonsin låtit kärleken svepa iväg ditt förnuft
och tagit emot sinnenas oförglömliga passion?

Har du någonsin fått en hissnade smekning av livet,
så ta emot den gudomliga glimten av paradiset!

Jag läser din blick, fångar upp dina vibrationer.
De berör mig djupt, hittar ställen som ingen nått
tidigare med sina ljudlösa, smekande toner.
De letar sig in, fyller mitt sinne, gör att jag ser
att det växer sig kraftig och starkt, fröet du sått
i mitt inre med din kärlek och allt det du ger.

 Jag blundar, låter dina känslor över mig svepa.
Mitt sinne tar till sig dessa och visar vad jag får
för trådar att väva in i kärlekens och livets vepa.
De gläntar på dörren, ger mig en glimt av din själ,
låter mig ana din kärna, visar mig hur du mår,
låter min kärlek försöka ge dig kraft att må väl.

 Jag vill se dig lycklig, vill uppfylla dina drömmar,
allt du önskar, allt du drömmer om vill jag ge dig,
vill jag väva in i vårt liv med fasta sömmar.
Jag vill smeka dig, föra dig in i en lycksalig framtid
som finns framför oss, som tillhör dig och mig,
som är vår, tillsammans, fylld av kärlek, lycka och frid.

Tårdränkta tankar i oändlig tomhet
Tunga droppar i tystnadens djupa hav
Värkande hjärta i kramande vilsenhet
Skärande sårbarhet i själsligt djup

Virvlande tankar i svartaste mörker
Plågsam osäkerhet i vilset sinne
Fallande självtillit i svepande vågor
Skadad självkänsla i ångestfyllt träsk

Svarta tankar i flammande heta lågor
Frätande tvivel i giftigt mörka vatten
Vältrande självömkan i förtärande glöd 
Brinnande böner om förlösande kärlek!!!

Du fyller mitt sinne, min själ, min kropp,
tar över mina tankar, mina drömmar, mina önskningar.
Jag blundar och svävar i stjärnljus, viktlös, andlöst,
som pånyttfödd, renad och fylld av kärlek.
Jag badar i värme och är fylld av glädje och hopp.

Tiden står stilla, av kärlek tänjs den ut.
Din famn är som universums oändlighet, sammetsmjuk.
Jag låter mig förtrollas av dina ögons stjärnor,
dina mjuka händers ljuvliga beröring, smekande,
fyllda av gnistrande känslor utan början och slut.

Skymningens sista ljusstrålar smyger in i vårt rum,
rummet vi gjort till vårt egen universum av lycka.
Där tiden stannat utanför när vi stängde dess dörr.
Där vi lät solstrålarna lysa in och fylla oss med ljus.
De starka känslorna som väcktes till liv i detta ögonblick,
där ord inte räcker till, för lyckan blir alldeles stum.

 Jag lägger mig på sidan och sträcker långsamt ut min hand.
Ser på dig där du stilla svävar bort i hemliga drömmar.
Dina andetag är djupa och din kropp är varm i avslappning.
På dina lätt särade läppar syns ett litet mjukt leende.
Jag insuper din anblick och stryker sakta över din kind
och hissnar av lycka över det som finns mellan oss, detta band.

 Mörkret sänker sig med sitt sammetsmjuka ljus
och skuggorna flyter över oss där vi badar i månens sken.
Du vänder dig mot mig och dina ögon låter mig drunkna.
Din doft fyller mig och din andedräkt smeker över mitt ansikte.
Jag är förundrad, lycklig att du är hos mig, i min famn,
att du har valt att dela detta med mig, dela kärlekens rus.

I DON’T WANT TO MISS A THING

EG SER

Var tar all ogråtna tårar vägen?
De som bränner bakom ögonlocken,
som lockas fram av en stämning.
De som kommer av sorg och av lycka,
som aldrig visas för dig.
Om jag tillät dem falla, skulle du torka bort dom?
Skulle du trösta mig, både för de sorgsna och de lyckliga?

Var tar alla osagda ord vägen?
De som bränner på tungan,
som lockas fram av en händelse.
De som skapas av sorg och av lycka,
som aldrig sägs till dig.
Om jag vågade prata, skulle du lyssna på mig då?
Skulle du ta till dig dom, med respekt och omtanke?

Var tar alla funderingar vägen?
De som dyker upp i tankarna,
som skapas av min egen osäkerhet.
De som skapas av sorg och lycka,
som aldrig nämns till dig,
Om jag vågade säga dom, skull du stötta mig då?
Skulle du svara på dom, ge mig respons och se mig?

Var tar värken i hjärtat vägen?
Den som tar andan ur mig,
som känns som en brinnande känsla.
Den som skapas av både sorg och lycka,
som aldrig visas fullt ut till dig.
Om jag vågade ha full tillit, skulle du ta emot den?
Skulle du öppna din famn, ge mig den tryggheten?

Jag skulle torka dina ogråtna tårar
om du lät dem falla och ge dig tröst.
Jag skulle lyssna på din osagda ord
om du vågade prata, med respekt och omtanke
Jag skulle svara på dina funderingar
om du nämnde dom, med respons och se dig
Jag skulle öppna min famn och ta emot
om du gav mig din tillit, ge dig trygghet.

Att få och att ge, med omtanke och kärlek,
är värt att kämpa sig igenom hinder och rädslor.
Att våga lämna ut sig och få samma tillbaka
är att acceptera varandra fullt ut!
Varför är det så svårt?

Om jag inte älskar mig själv
vem ska kunna älska mig då?
Vem ska kunna ge kärlek
när jag inte ger den till den jag är?

Om jag inte har tillit till mig
vem ska då kunna ha det till mig?
Vem ska kunna ty sig till mig
om jag inte kan göra det själv?

Om jag inte kan visa mig svag
vem ska då kunna hjälpa mig?
Vem ska kunna dela med sig av styrka
om jag inte kan se min egen svaghet?

Om jag inte kan dela med mig av glädje
vem ska då kunna skratta med mig?
Vem ska kunna dela med sig av sin glädje
om jag inte inbjuder till det?

Om jag inte kan visa min sorg
vem ska då kunna gråta med mig?
Vem ska då kunna dela med sig av tröst
om jag inte kan ta emot den?

Om jag inte kan se mig själv
vem ska då kunna se mig?
Vem ska kunna hitta mig
om jag inte finner mig själv?

Om jag ser mig själv som jag är
då ska andra kunna se mig också.
Om jag ger med öppna ögon
då får jag gåvan att ta emot.