Livet i all dess prakt

Om jag vore en såpbubbla skulle jag flyga högt upp i det blå, sväva ut i luften och låta vinden föra mig dit den vill.

Om jag vore en stjärna skulle jag glimma med ett starkt sken, lysa på natthimlen och glittra klart.

Om jag vore en blomma skulle jag vända mig mot solen, öppna mig och ta emot värmen.

Om jag vore en fjäril skulle jag dansa i luften, fladdra från blomma till blomma och dricka dess nektar.

Om jag vore en koltrast skulle jag sitta längst upp på trädet, sjunga av glädje berusad av våren.

Om jag vore en lyckotår skulle jag falla på en kind, lämna ett spår som torkas bort med varsam hand.

Om jag vore en kyss skulle jag smaka på en mun, full av kärlek och ömhet.

Om jag vore en famn skulle jag hålla om, krama med värme och trygghet.

Om jag vore med min älskade skulle jag vara allt detta, sväva och samtidigt vara fast förankrad i känslorna.

Låt mig viska i ditt öra hur fin du är
om den glädjen du skänker.
Om de leenden som jag inom mig bär
när jag på dig tänker.

All värme som jag möter i din blick
som stärker min tro
att all oro och tvivel som jag innan fick
nu kanske äntligen får ro.

All den känslighet, styrka och ödmjukhet
som jag i dig ser
gör att mitt innersta helt tryggt vet,
även jag vill ge mer.

Låt mig viska i ditt öra, du är mig kär
att du min tillit vann.
Att du min vän, förtrogna och glädje är,
min lycka –  att jag dig fann.

Det gör ont att vakna och se glöden falna.
Det gör ont att inse och se känslorna svalna.
Det gör ont att upptäcka att man hade fel,
i detta otroligt komplicerade spel.

Det gör gott att vakna och åter se klart.
Det gör gott att släppa det som en gång varit underbart.
Det gör gott att inte fälla fler tårar,
och att inte någon mer ska sårar.

Det är tryggt att vakna och känna sig stark.
Det är tryggt att se framtiden som ett tomt ark.
Det är tryggt att ha lyckan att forma sitt liv,
att få välja sina egna alternativ.

Det är ljuvligt att vakna och känna själen le.
Det är ljuvligt att våga ta chansen och ge.
Det är ljuvligt att på nytt starta spelet så lätt
och hoppas att nu, nu blir det rätt.

Det är svindlande att vakna och känna hjärtats slag.
Det är svindlande att man i känslor tagit tag.
Det är svindlande att man öppnat upp och släppt in
och återigen vågar tro på drömmen sin.

Sitter och blundar och låter tankarna sväva
som pärlor på ett band.
Trä den ena efter den andra på tråden
efter att ha känt den i min hand.
En del är släta, en del är alldeles sträva
och en del sätter hjärtat i brand.

Sitter och blundar och väver ett liv
av alla erfarenheter mina.
Tar trådarna från livets djupa källa
som aldrig någonsin kan sina.
Låter livet ge mig sina sällsamma direktiv
både svåra, sorgsna, vackra och fina.

Sitter och blundar och skapar en sång
en livets komposition.
Av sorg och lycka, av glädje och tårar
fogar sakta samman ton för ton.
Jag ska skänka den från hjärtat en gång
till en mycket speciell person.