Livet i all dess prakt

Som liten tror man på prinsar och prinsessor, på feér, på änglar och på en gud som fixar allt.
Man tror på tomtar och troll, på monster och andra hemskheter.
Prinsen ska komma och rädda prinsessan ur knipan som trollen och monstren ställer till med. Han ska ta med henne hem till slottet och de ska leva lyckliga i alla sina dagar.

Så växer man upp och upptäcker att prinsen minsann inte alltid är på hugget när det gäller att rädda prinsessan eller att prinsessan inte vill bli räddad av prinsen. Han kanske är alldeles för förutsägbart och hur kul kan det vara att leva alla sina dagar i ett slott? Ett troll kanske är lite mer livad eller varför inte ett litet monster? En prinsessa som hela tiden har fått skydda sig mot dessa bara för att till slut bli fångad, förgiftat och så vidare…och detta bara för att prinsen ska få chansen att rädda henne.

Där har hon hela livet gått omkring på sitt slott, inte fått göra någonting, gått där i trädgården, beskyddat och ompysslat och säkerligen haft urtråkigt! Så dyker då trollet/monstret upp och lurar i henne en massa. En del låter säkerligen lockande för en uttråkad prinsessa. Hon övertalar trollet att ta med henne istället för att låsa in henne, skippa giftet och lära henne lite sånt som livar upp tillvarorn. Trollet blir ju lite förvirrad, för hela storyn går ju ut på att han ska se till att prinsessan kommer i det läget där prinsen ska rädda henne. Så har alla sagor alltid varit och därmed basta!

Men han har inte en chans mot en prinsessa som fram tills nu bara väntat på att något skulle hända som bryter mot det här enformiga sagomönstret. Så trollet får vackert ge sig och ta med prinsessan på en läraktig tur. Det blir en fartig resa för prinsessan som verkligen tar tillvara på tillfället, trollet blir alldeles svettig av att hålla reda på henne. Hon måste prova på allt som kommer i hennes väg, dansa och festa en hel natt, häftiga kläder istället för den där gulligulldräkten och kronan. Hon lär sig att svära (ajajajaj) och tar allt med en klackspark.

Prinsen då? Han som i hela sitt liv fått höra att han måste rädda prinsessan genom en puss. Som var eviga dag har fått träna på olika sätt att besegra troll och monster med. Som aldrig fått träffa några andra tjejer för att för att måste spara sig till prinsessan. Han är dödstrött på henne innan han ens fått chansen till pussen. När han får reda på att prinsessan rymt med trollet gör han glädjeskutt på träningsbanan. Träningsredskapen läggs undan och nu ska han ha kul!!!! Det första han gör är att pussa pigan…han måste ju kolla om det verkligen är så effektivt som de alltid har sagt…och det var inte alls dumt. Sen drar han ut och gör precis som prinsessan, dansar och festar hela natten, klär sig häftigt och njuter för fullt.

Trollet som nu är riktigt trött på att vakta prinsessan, på att han inte får sköta sin vanliga roll i det hela, funderar på om han ska säga upp sig. Han är inte van vid att behöva rusa runt och vara prinsessvakt. Hon skulle ju bara bita i äpplet, sticka sig i fingret eller nåt sånt och sen vackert somna och vänta på prinsen. Trollets roll var ju bara en liten del i det hela och nu måste han vara med hela tiden!!! Klockan 4 på morgonen, i ett skumt danshak får han nog…han orkar inte mer!! Han måste få sova!!! Så han går i strejk…han går hem till skogen och skiter i det hela.

Prinsessan har superkul och nu blir hon uppbjuden av en riktig snygging. De släpper loss på dansgolvet så skorna glöder. Timmarna går och till slut blir hon JÄTTEtrött. Den snygge killen tar med henne till en bänk och hon lutar huvudet mot hans axel…och somnar!!!

Prinsen tittar på den vackra flickan som har somnat mot hans axel. Så söt hon är!! Vilken kväll de har haft och det är nog bäst att han följer henne till dörren. Han tittar lite försiktigt ner på henne….och ger henne en puss för att väcka henne.

Prinsessan slår upp ögonen och drunknar i prinsens ögon. Så fin han är…precis en sån kille hon drömt om! Han tar hennes hand och följer henne till slottet där hon bor och då förstår han….hon är ju prinsessan!!! Han berättar för henne vem han är och att han faktiskt väckt henne…med en puss . Hon ler lyckligt…han är hennes prins!!!

Vad säger detta då??? Jo…prinsar och prinsessor hittar varandra till slut även om det inte blir på sagornas vis. Men…..visst är det väl en saga i sig???…att kärleken finner vägar som man minst anar !!

Till slut blev det så i alla fall…prinsen räddar prinsessan och de flytta ihop på slottet. Om de lever lyckliga i alla sina dagar…tillsammans…det är ingen som vet….

Vinden viner runt huset och regnet slår mot fönstren. Inne är det varmt och ombonad och håller mörkret utanför. Hon går sakta runt och släcker alla lampor tills det bara är ljuset från stearinljusen som kastar fladdrande skuggor mot väggarna. Hennes speciella plats i soffan är färdig med kuddar och en varm, mjuk filt. Rökelsen sprider en behaglig doft i rummet, avslappnande och drömmande. I bakgrunden hörs de dova tonerna av trummor i samma takt som hjärtslag.

Hon sätter sig i soffan och lägger filten runt sig, lutar sig bekvämt mot kuddarna och kastar en sista blick runt rummet. Nu…äntligen…ska hon få ge sig iväg, alldeles ensam och ändå inte. Hon sluter ögonen och full av förväntan tar hon några djupa andetag, koncentrerar sig ett ögonblick på doften och ljudet i rummet, sen släpper hon taget.

Hon känner hur sinnet frigörs, hur kroppen försvinner och det gyllene ljuset fyller henne. Hon stiger in i det och lyfter…högre och högre. Till slut så ser hon hur ljuset delar sig och där står han…hennes guide, vägvisare och evige ledsagare. Gammal, vis och med all kunskap och all vägledning som går att uppnå. Visserligen får hon aldrig några raka svar, utan alltid bara den vägledningen hon behöver för att själv komma underfund med det hon behöver veta. Det ständiga budskapet han ger henne är alltid ”följ ditt hjärta, det visar dig vägen”.

Hon möter honom och han tar henne i handen. Inga ord behövs, de förstår varandra ändå. Han leder henne in i ett hav av glittrande stjärnor och mitt bland dessa sätter de sig på en bänk. När stjärnorna lyfter står bänken helt plötsligt bland prunkande blommor i alla färger som sprider en vidunderlig doft i luften som är alldeles klar. Hon ser på honom och vet att hon får en ledtråd till svaret på sin fråga som hon ska ställa. ”Allt detta som händer i mitt liv…hur ska jag veta vad som är rätt, att jag gör det rätta valet?”
Han vänder sig mot henne och ger henne några otroligt vackra blommor ”Titta på de här, dra in deras doft och känn efter”. Hon tar den första, ser på dess underbara färg och håller den mot sig, drar in doften. Den doftar underbart och hon kan inte sluta. Till slut så klingar doften av och hon känner att den fortfarande är vacker men inte som den var från början. En efter en gör hon samma sak med. En del behåller doften längre, en del är vackra men doftar inte alls, en del har en doft som inte tilltalar henne, en del har en doft som förändras. Alla är underbart vackra, tilltalande från början men förändras på något vis efter ett tag. Kvar blir en enda blomma som doftar  underbart hela tiden, som hela tiden förändras till det bättre så länge hon håller i den, som blir vackrare och vackrare att se på. Den fyller henne med lycka, sällhet och outsäglig kärlek.

”Om du nu följer ditt hjärta, ditt sinne…vilken blomma väljer du?” frågar han efter en stund. ”Den här såklart” säger hon med ett innerligt leende ”Hur ska jag kunna välja något annat när jag har känt den här doften som inte försvinner, när jag ser den vackra färgen, när jag känner de känslor som den väcker inom mig?” Han ler och smeker henne ömt över kinden ”Gör då likadant med ditt liv. Se och dra in doften, njut av allt som livet har att ge men välj det som stannar kvar i ditt sinne och hjärta. Allt förändras men vissa saker bara till det bättre…och då ska du ta tillvara på det och inte vara rädd för det valet”.

Blommorna bleknar och stjärnorna faller sakta tillbaka över bänken. Han tar hennes hand och leder henne tillbaka till det gyllene ljuset Efter en sista blick in i hans visa ögon stiger hon in i ljuset och känner hur hon sakta och mjukt sjunker tillbaka in i sin kropp.

Hon öppnar ögonen och ser sig lite förvirrad om i rummet, sträcker lite på sig och låter tankarna klarna. Ett leende sprider sig över hennes läppar..hon har fått svar igen, en ledtråd. Leendet blir större, hon vet precis vilken blomma hon väljer! Så många underbara, vackra blommor hon har känt, med dofter som lämnat efter sig fantastiska minnen. En del har berikat hennes liv för ett tag, olika länge och kommer alltid att finnas där som en ljuspunkt. Men det finns bara en som blivit bättre och bättre…och den blomman ska vårdas ömt!

Hon stiger upp, rättar till kuddarna och blåser ut ljusen efter att ha tänt några lampor. Sänder en tacksam tanke till den vise mannen som kommer till henne, hennes guide. Livet är vackert…och hon följer sitt hjärta.