Livet i all dess prakt

Kärlek..den sensuella, lustan och dess ljuvliga kval…

Den där första blicken som tänder små intressanta eldar i kroppen. Det behöver inte vara den allra första blicken man delar med en person…men helt plötsligt så betyder blicken så mycket mer…får en annan innebörd. Den där kittlande känslan kan komma smygande eller slå ner som en blixt…den är lika ljuvlig vilket som!

Spelet kan börja ! Man ger varandra långa djupa blickar som talar med ord som vibrerar i luften medan omvärlden sakta försvinner någon annanstans. Efter ett tag närma man sig varandra lite mer och då….då börja kyssarnas dans. Den som behärskar denna dans är kung/drottning i detta ljuvlig spel.
De där försiktiga mjuka smakande kyssarna..nästan som pussar, där man samtidigt drar in doften av den andra personen. Sakta så ökar tempot..ett litet steg åt gången samtidigt som eldarna i kroppen brinner starkare. En njutning som man kan dra ut länge på… Kyssarnas konst, sinnlig och fantastiskt erotiskt.

Lustan som brinner i kroppen…som gör att man känner sig vacker, sensuell. Man ser på den andre med ögon fyllda av längtan och både kropp och ögon talar ett språk som bara de berörda förstår. Åååå…denna ljuvliga plåga som brinner överallt och bara väntar på att få släckas.

Denna känsla varar ett bra tag, man kan inte äta, magen drar ihop sig av minnet vid händer som rör vid en…och känslan av lycka är ständigt närvarande.

Sen förändras lustan och då…då kommer uppvaknandet .
Har man tur så fördjupas kärleken till den där underbara härliga känslan där man litar på varandra, stöttar varandra och verkligen älskar varandra med en kärlek som övervinner det mesta.
Har man otur så upptäcker man, när det rosa skimmret försvinner, att det inte alls var någon som man vill dela denna sortens kärleken med…kanske vänskap….eller kanske inget alls .

Hur det än blir så är den där första…den sensuella, heta känslan en mäktig upplevelse som sveper över en som en stormby och stannar kvar ett tag. En av kärlekens många ansikten.

Önskar att kärlek fördjupas och ges vidare med en del av den heta känslan kvar…för att älska så är en gåva som inte alla får eller tar tillvara på.

Om inte..så….njut när känslan kommer igen…kanske för någon annan..någon som inte alls var påtänkt i detta sammanhang )).

Kärlek ska man aldrig skämmas över…riktig kärlek är vacker och kan aldrig skada någon..annars ska det inte kallas för kärlek!!

Kärlek är livet!!!!!

Jag måste ha blivit galen ))

Vill bara skriva och skriva! Sitta här i timmar (vilket jag nästan gör ) och ösa ur mig. Alla dessa monologer och självdialoger som har funnits i mitt huvud i hela mitt liv pockar på att komma ut. Det känns som om fingrarna flyger över tangentbordet och knappt hinner med orden.

Vilken lättnad att ha någonstans att sätta det på pränt och jag älskar att få göra det:-)))!!!! Kanske har jag äntligen hittat ett sätt att lunga mina tankar och bena upp det som far runt. Just nu känns det som om allt vill ut samtidigt, allt som funnits där i många många år!

Underbara tider framöver…nu när jag får skriva av mig ))

Man ligger där i sängen i mörkret när allt är tyst och man egentligen ska sova. Då kommer tankarna, de där svarta, hemska, oönskade! Det värker i hjärtat, kroppen och sinnet. Man vill skrika, slå, gråta, såra och bilderna som dyker upp i tankarna blir förvridna och uppförstorade. Det finns inget slut på kvalen man genomlider…..

Helt plötsligt så säger man ”STOPP!!!! Vad håller du på med????” Sakta börjar förnuftet att återkomma. ”Det här är inte jag! Jag låter inte en sån svart känsla som svartsjuka styra mig. Det är en förnedring mot sig själv att känna så! Jag är värd mycket mycket mer än det”.

Äntligen så börjar man tänka klart igen! Vad är det som gör att man känner såhär??? Jo…egot har fått sig en rejäl smäll och den har man makt över själv. Alltså bestämmer man sig för att ”Ok..jag känner mig på detta viset och nu så ska jag sluta med att göra det!!!” Inte slösa bort en massa energi på nåt så onödigt.

Insikten att man styr sitt eget beteende, sina egna tankar och sitt eget sätt att se på sig själv känns rätt befriande! Allt man upplever skapar man själv med sin inställning till olika saker. Även om det verkar svårt emellanåt så har man alltid möjlighet till att välja något som läker. Det finns alltid något runt hörnet som väntar på att överraska med något härligt, mysigt, spännande. oväntat positivt. Kanske en helt ny situation eller att så blir den händelsen som verkade så mörkt till något fantastiskt!

Det är inte ett dugg synd om mig…..synd om den som går miste om det jag har att ge…för jag ger det så gärna och med kärlek. Om det bara försvinner ut i universum är det någon annan som fångar det och då knyts det nya band !

Leve insikten om att kärlek segrar, över svarta tankar, över ett sargat ego och att kärlek föder mer kärlek!!!! )))