Livet i all dess prakt

Idag har döden berört mig! Helt oväntat, som en blixt ur klarblå himmel. Ingen förvarning, ingen knackning på dörren, inte ens en liten viskning utan mitt i livet, mitt i tron att allt varar länge, länge…

Min vän, som jag bara fått känna i lite drygt ett år, vi som fann varandra direkt och vi som hade så mycket planer för våren. Salsakurs, trevliga träffar tillsammans med andra vänner, fika, puben och allt som man gör med vänner. Hon gick hastigt bort i en hjärtattack inatt, precis när allt hade börjat lugna sig för henne och hennes man. Ååå..så jag kommer att sakna henne!!!

Min tröst i det hela är att jag har min tro, att hon finns kvar men i en annan skepnad. Hon har fått komma hem…dit vi alla kommer en gång. Och så jäklig som hon var kommer hon säker att visa sig om så bara för att visa att hon minsann fortfarande är med )).

Detta är inte första gången som döden visar sig i kretsen, men det är första gången som det är en vän, i samma ålder, med liknande erfarenheter av livet och som, precis som vi andra, trodde att hon hade mycket tid kvar.

Livet går vidare för oss andra, men tanken har kommit så mycket närmare att allt faktiskt kan ta slut snabbt.
Vad ska man ta till sig??? För min del betyder det att ta tillvara alla möjligheter jag får, att njuta av livet, att älska, ge med kärlek och tacksamt ta emot det JAG får. Kärlek i alla dess former, att man tillåter sig själv att KÄNNA den. Låta den fylla sinnet, själen och kroppen och aldrig ångra att man ger och tar emot den. Den är som en varm filt man sveper om sig och som värmer när man fryser. Är det något som kan övervinna döden så är det kärlek. Kärlek som lever kvar även efter att jordelivet tar slut, i minnen, tankar och i alla historier man delar med andra.

Döden hör samman med oss lika mycket som livet. Det ena existera inte utan det andra. Döden är inte ett slut utan början till något nytt. För mig är det den största trösten i saknaden…till slut så träffas vi alla igen…kanske i en pub på annan ort eller på en äng vid en picknick ))). Tänk så många härliga kramar det blir då…:-))

Men nu, i mitt nuvarande liv, ska jag dela med mig så mycket jag kan…för kärlek…det har jag massor till många!!!!! )

Detta inlägg postades onsdag, januari 27th, 2010 kl. 21:09 och är arkiverad under Okategoriserat. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.