Livet i all dess prakt

New York New York…en foxtrot att sväva till ))

Dans…detta underbara härliga sätt att umgås, motionera, njuta, släppa loss med! Det spelar egentligen ingen roll på vilket sätt och vilken sort…dans är bara så fantastiskt kul!!!!!
Att dansa med någon annan person är ju så givande, att dansa för sig själv är terapi. De flesta på dansgolvet är vanliga människor som kan hålla takten och det är det som är viktigast. Det behövs inga avancerade rörelse för att man ska kunna ha kul. Sen finns dom som man, tyvärr, helt försöker undvika. Att förflytta sig 1 meter på 2 danser är lite för trist, tyvärr! Men…så träffar man på de där fantastiska dansanta männen…och då…WOW!!

Disko…Att släppa loss hemma, ensam, framför stereon…flippa ur helt och bara följa musiken…det är en drog )). Ute på nattklubb…för några år sen..blev uppbjuden av en kille som också kunde konsten att släppa loss. Det blev nästan 3 timmar i sträck på dansgolvet! Vi blev mer och mer samdansade och det var helt otroligt..allt bara flöt på och tiden försvann. Tack och hej efteråt, inga namn, inget alls men minnet finns kvar av en kväll fylld med härligt tempo.

Bugg: Oj…denna dans som lyfter sinnet! Helst i en vid kjol som svänger och en kavljer som verkligen kan föra. Helt plötsligt klarar man turer som man inte trodde var möjliga. Mitt allra bästa minnet av den perfekta buggen är en kväll på danskrogen där jag blev uppbjuden i pausen. Tveksam gick jag upp och vi var alldeles ensamma på dansgolvet. Sen…himmel…3 danser med en kille som gjorde att jag flög över dansgolvet i de mest otroliga turerna. Ett helt dansgolv för oss själva och applåder efter varje dans…vilken känsla!!! Fast jag trodde min sista stund var kommen efteråt…tror aldrig jag varit så trött efter några danser! Längtan finns där att få uppleva ett sådant danstillfälle igen!!

Så min absoluta favorit…Foxtroten: Åååååå…den underbara dansform! Den har egentligen allt…och kan vara så otrolig sensuell med rätt danspartner. Han behöver inte vara snygg, inte spirituell (fast visst är det trevlig om han är det också ) ) men han ska kunna föra och dansa både sakta och snabbt!
Så blir man uppbjuden, han lägger sin hand i korsryggen med ett fast grepp så man får stöd, den andra handen i min och man känner exakt rätt balans. Musiken börjar och vi tar de första stegen. Jag blundar för att känna in hans sätt att föra och hitta sättet att följa. Sen slappnar jag av och låter mig föras över dansgolvet. Musiken flödar över mig och är det en sådan  låt som jag verkligen gillar försvinner jag in i den, låter den och kavaljeren förtrolla mig. För det mesta blundar jag för att inte  låta mig distraheras av något runt omkring. Jag känner hur kroppen följer varenda steg, böjer sig och anpassar sig. Doften av ett gott rakvatten, musiken, flödet, ett fast grepp…och jag svävar iväg…som på moln och allt runt omkring försvinner. Det känns inte verkligt utan jag är verkligen i en annan värld. När dansen är slut så vet jag knappt var jag är och det tar en liten stund innan verkligheten är där igen )).

Jag har bara träffat på ett fåtal män som får mig att dansa på detta viset. En av dom finns inte i livet längre men ibland drömmer jag om att vi dansar och det tror jag han fixar på något vis . Sen är det de som man träffar just en gång, dansar bort den kvällen med och aldrig mer!
Men det finns en man som dansar på detta viset, som förtrollar mig, låter mig sväva i turer som följer musikens olika takter och tempo, som får mig att slappna av totalt och njuta något så enormt, som för mig över dansgolvet med en helt otrolig säkerhet och sensuell känsla och som tycker det är lika underbart härligt som jag! Tyvärr så har vi allt för sällan tillfälle till detta…

Sen är det gott att dansa helt vanlig enkelt med en man som är trevlig, artig och som håller om en på dansgolvet och tycker det är mysigt att småprata lite…och njuter av allt detta

Dans, i alla dess former, berikar livet och gud…vad jag älskar detta…att dansa…på alla sätt och vis ))))))