Livet i all dess prakt

Att tappa fotfästet på några få sekunder! När det händer något som man inte överhuvudtaget inte har tänkt på. Något som vänder upp och ner på allt och gör att man ser saker i ett nytt ljus eller upplever saker som man inte var beredd på.

Nu menar jag detta i positiv mening! Livet har många överraskningar i beredskap. En del otroligt svåra som man måste ta sig igenom, som t.ex sorg, sjukdom och livskriser. De hör till livet och alla får vi känna av dessa på ett eller annat vis. Men jag vill just nu ta upp de som i grund och botten visar sig vara positiva.

Händelser som sker, av egen fri vilja eller som en blixt ur klar himmel. Jag har tappat fotfästet några gånger. Några gånger av egen fri vilja genom att ta beslut som har varit som att hoppa ut från ett plan utan fallskärm. Just i den stunden när jag tog de där stegen, när jag redan flög, snurrade 1000-tals tankar i huvudet. Ibland har det blivit rätt direkt och ibland har man gjort en buklandning som först efter ett litet tag visade sig var det bästa som kunde hända.

Att tappa fotfästet på grund av en sekunds ingivelse, känsla, intuition! Det har jag också gjort…flera gånger! Rådet jag har fått av mina mentorer har ALLTID varit ”Sluta grubbla så mycket, lyssna på din intuition som är så kraftig, följ ditt hjärta”. Har jag lyssnat? Inte alltid! De gånger jag har gjort det har nästan alltid visat sig vara det rätta…men kanske inte förrän efter ett tag! Jag har svävat handlöst i ett virrvarr av händelser, känslor, utan kompass, utan att veta vad som kommer att ske! Ibland har det verkat som om jag verkligen har gjort något som är helt galet, helt utan kontroll! Till slut har det visat sig att det var det bästa jag kunde gjort även om det verkade helt åt motsatt håll från början.

När jag ser tillbaka, ser jag den röda tråden som visar att jag gjort rätt. Men ibland så är den dold ett tag och då försöker jag med förnuft, logik och analyserande hitta den igen. Den visar sig aldrig då och kroppen och sinnet blir lite kaotiskt, grubblandet gör sitt lilla intrång och ibland så ligger paniken på lur! ”Himmel….varför gjorde jag så?????!!!!!! Borde jag inte tänkt till innan???? Vad är det jag har ställt till med nu???? Vad ska det bli av det här????”. Det enda de här tankarna ställer till med är att jag oroar mig i onödan. Det har ju redan hänt…det där hoppet!!!! Vad som kommer att ske kanske är jättejobbigt…men till slut ordnar det sig till det bästa, precis som det alltid gör. Ibland har det varit otroligt bra från början, blivit tufft efter ett tag och jag kanske har ångrat vad jag gett mig in på, då visar det sig, helt överraskande, att det var precis så det skulle bli. Jag behövde den lärdomen för att uppskatta resultatet som blev av det hela.

Egentligen har jag aldrig ångrat mina ingivelser i det långa loppet. De har gett mig mycket lärdom, kunskap, glädje och fantastiska upplevelser! Jag kommer nog att tappa fotfästet fler gånger, låta mig svepas med, sväva där ute utan logiska riktlinjer för att till slut landa mjukt på fötterna och njuta av det som sker och har skett!!