Livet i all dess prakt

Som liten tror man på prinsar och prinsessor, på feér, på änglar och på en gud som fixar allt.
Man tror på tomtar och troll, på monster och andra hemskheter.
Prinsen ska komma och rädda prinsessan ur knipan som trollen och monstren ställer till med. Han ska ta med henne hem till slottet och de ska leva lyckliga i alla sina dagar.

Så växer man upp och upptäcker att prinsen minsann inte alltid är på hugget när det gäller att rädda prinsessan eller att prinsessan inte vill bli räddad av prinsen. Han kanske är alldeles för förutsägbart och hur kul kan det vara att leva alla sina dagar i ett slott? Ett troll kanske är lite mer livad eller varför inte ett litet monster? En prinsessa som hela tiden har fått skydda sig mot dessa bara för att till slut bli fångad, förgiftat och så vidare…och detta bara för att prinsen ska få chansen att rädda henne.

Där har hon hela livet gått omkring på sitt slott, inte fått göra någonting, gått där i trädgården, beskyddat och ompysslat och säkerligen haft urtråkigt! Så dyker då trollet/monstret upp och lurar i henne en massa. En del låter säkerligen lockande för en uttråkad prinsessa. Hon övertalar trollet att ta med henne istället för att låsa in henne, skippa giftet och lära henne lite sånt som livar upp tillvarorn. Trollet blir ju lite förvirrad, för hela storyn går ju ut på att han ska se till att prinsessan kommer i det läget där prinsen ska rädda henne. Så har alla sagor alltid varit och därmed basta!

Men han har inte en chans mot en prinsessa som fram tills nu bara väntat på att något skulle hända som bryter mot det här enformiga sagomönstret. Så trollet får vackert ge sig och ta med prinsessan på en läraktig tur. Det blir en fartig resa för prinsessan som verkligen tar tillvara på tillfället, trollet blir alldeles svettig av att hålla reda på henne. Hon måste prova på allt som kommer i hennes väg, dansa och festa en hel natt, häftiga kläder istället för den där gulligulldräkten och kronan. Hon lär sig att svära (ajajajaj) och tar allt med en klackspark.

Prinsen då? Han som i hela sitt liv fått höra att han måste rädda prinsessan genom en puss. Som var eviga dag har fått träna på olika sätt att besegra troll och monster med. Som aldrig fått träffa några andra tjejer för att för att måste spara sig till prinsessan. Han är dödstrött på henne innan han ens fått chansen till pussen. När han får reda på att prinsessan rymt med trollet gör han glädjeskutt på träningsbanan. Träningsredskapen läggs undan och nu ska han ha kul!!!! Det första han gör är att pussa pigan…han måste ju kolla om det verkligen är så effektivt som de alltid har sagt…och det var inte alls dumt. Sen drar han ut och gör precis som prinsessan, dansar och festar hela natten, klär sig häftigt och njuter för fullt.

Trollet som nu är riktigt trött på att vakta prinsessan, på att han inte får sköta sin vanliga roll i det hela, funderar på om han ska säga upp sig. Han är inte van vid att behöva rusa runt och vara prinsessvakt. Hon skulle ju bara bita i äpplet, sticka sig i fingret eller nåt sånt och sen vackert somna och vänta på prinsen. Trollets roll var ju bara en liten del i det hela och nu måste han vara med hela tiden!!! Klockan 4 på morgonen, i ett skumt danshak får han nog…han orkar inte mer!! Han måste få sova!!! Så han går i strejk…han går hem till skogen och skiter i det hela.

Prinsessan har superkul och nu blir hon uppbjuden av en riktig snygging. De släpper loss på dansgolvet så skorna glöder. Timmarna går och till slut blir hon JÄTTEtrött. Den snygge killen tar med henne till en bänk och hon lutar huvudet mot hans axel…och somnar!!!

Prinsen tittar på den vackra flickan som har somnat mot hans axel. Så söt hon är!! Vilken kväll de har haft och det är nog bäst att han följer henne till dörren. Han tittar lite försiktigt ner på henne….och ger henne en puss för att väcka henne.

Prinsessan slår upp ögonen och drunknar i prinsens ögon. Så fin han är…precis en sån kille hon drömt om! Han tar hennes hand och följer henne till slottet där hon bor och då förstår han….hon är ju prinsessan!!! Han berättar för henne vem han är och att han faktiskt väckt henne…med en puss . Hon ler lyckligt…han är hennes prins!!!

Vad säger detta då??? Jo…prinsar och prinsessor hittar varandra till slut även om det inte blir på sagornas vis. Men…..visst är det väl en saga i sig???…att kärleken finner vägar som man minst anar !!

Till slut blev det så i alla fall…prinsen räddar prinsessan och de flytta ihop på slottet. Om de lever lyckliga i alla sina dagar…tillsammans…det är ingen som vet….

Om jag vore en såpbubbla skulle jag flyga högt upp i det blå, sväva ut i luften och låta vinden föra mig dit den vill.

Om jag vore en stjärna skulle jag glimma med ett starkt sken, lysa på natthimlen och glittra klart.

Om jag vore en blomma skulle jag vända mig mot solen, öppna mig och ta emot värmen.

Om jag vore en fjäril skulle jag dansa i luften, fladdra från blomma till blomma och dricka dess nektar.

Om jag vore en koltrast skulle jag sitta längst upp på trädet, sjunga av glädje berusad av våren.

Om jag vore en lyckotår skulle jag falla på en kind, lämna ett spår som torkas bort med varsam hand.

Om jag vore en kyss skulle jag smaka på en mun, full av kärlek och ömhet.

Om jag vore en famn skulle jag hålla om, krama med värme och trygghet.

Om jag vore med min älskade skulle jag vara allt detta, sväva och samtidigt vara fast förankrad i känslorna.