Livet i all dess prakt

Herren välsigne oss och bevare oss
Herren låter sitt ansikte lysa över oss
och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss
och give oss frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andes namn.
Amen.

Denna bön som grep mig första gången jag hörde den. I småskolan, när jag flyttade från storstan till det lilla samhället. Min fröken läste denna bön över oss varje dag när vi slutade för dagen och på något vis kändes det tryggt!

Jag har min tro, inte kyrkans tro, utan min egen som jag har haft sen jag var barn. Inte en tro på en straffande gud, utan om en god kraft, universums storhet. I brist på annat namn kallar jag denna kraft för Gud. Som barn kunde jag inte förklara min tro…den har bara funnits där så länge jag minns! Jag ber, och pratar med Gud och visst har jag blivit ”bönhörd”, många gånger, på det mest fantastiska vis! Universum svarar alltid, det gäller bara att få till det hela så det blir rätt !

Hur tolkar jag då denna bön? Rent känslomässigt, utan att lägga in kyrkans tolkning på den? Vad är det den ger mig?

”Herren välsigne oss och bevare oss”
Dessa ord ger mig mod, kraft att vara mig själv. Universums kraft finns inom oss, bevarar oss som de gudomliga varelser vi är. Välsignelsen är när vi inser att vi styr våra liv själva, vårt nu och vår framtid genom våra tankar, önskningar och drömmar, när vi inser att VI är kraften i oss själva!

”Herren låter sitt ansikte lysa över oss
och vare oss nådig.”
Kraften lyser inom oss, ibland utan att vi är medvetna om det. När vi blir medvetna om detta kan vi förlåta oss själv och genom det förlåta andra. Vi växer som andliga varelser, ljusvarelser och sprider ljus och kärlek vidare.

”Herren vände sitt ansikte till oss
och give oss frid.”
Frid…i själen…att uppleva ”gudsmedvetandet”…det är målet! Alla har vi det inom oss, men det är svårt att nå dit. Svårt…men inte omöjligt!!! Vid vissa ögonblick i livet, när man tappar andan av en lycksalighetskänsla, då får man en glimt av gudsmedvetandet!   

”I Faderns, Sonens och den heliga Andes namn.”
Fadern är för mig universums kraft som finns med mig alltid. Sonen är min fysiska kropp, den som jag har nu, i detta liv. Den helige Anden…är min själ, mitt Jag som är begränsad just nu, en källa för andlig utveckling och växande. Mitt sinne som ska ta till sig lärdomar som inte kan uttryckas i ord!

Ja…detta är MIN tolkning, som jag ser och känner ! Jag känner mig upplyft av denna bön, den talar till mitt hjärta, från första gången jag hörde den. Den kan få mig att känna en glimt av gudsmedvetandet, ge mig ögonblick av total tilltro till universums och min egen kraft.

Det jag får skapar jag

Detta inlägg postades torsdag, juni 10th, 2010 kl. 21:53 och är arkiverad under Okategoriserat. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.