Livet i all dess prakt

Ibland blir jag bara så trött!!! Trött på att jag inte gör något åt saker jag inte mår bra av! Trött på att ta hänsyn, trött på att inte kunna vara helt egoistiskt och tänka på mig själv, trött på att vänta, trött på all slöseri med tid…och trött på min egen feghet!!!!!!!

Jag lever med så många kontraster…från likgiltighet till lycka! Dessa kontraster som kan pendla från den ena dagen till den andra. Jag vet jag vill och ändå så GÖR jag inget! Hur påverkar det mig? Både fysiskt och psykiskt: Magen mår inte bra, huvudvärk och svårt med sömnen. Irritation, sorgsenhet och många många tankar! Där finns också många stunder av otrolig glädje och de ger mig kraft att orka med dessa nedgångsperioder.

Men när jag är nere i svackorna då blir allt tungt. Då tvivlar jag även på sånt som jag egentligen vet är rätt och bra! Hur skulle jag kunna få det så bra…som jag önskar??? När allt går ut på att vänta, när osäkerheten lurar i tankarna? När jag gör våld på mig själv genom att låta bli att agera? När jag vill något men låter yttre omständigheter styra mig? När jag skjuter saker framför mig?? När jag slösar bort min tid????????

Som tur är så är svackorna relativt sällsynta och jag är positiv…för det mesta! Jag vet ju att allt löser sig…även för mig och mitt bästa! Just nu är jag i en svacka….och det känns tungt…så tungt! Jag vet vad jag vill och ändå…ändå så väntar jag. Just nu så är jag ledsen och tiden känns evighetslång!!!

Kontraster som sker från den ena dagen till den andra…och skapar längtan, behov och önskningar om uppfyllda drömmar.

”Jag ber om styrka att hålla kvar min tilltro.
Jag ber om kraft att kunna vänta tills tiden är redo.
Jag ber om hjälp att klara av det som måste ske.
Jag ber om tillit till den eviga kärleken.”

Ibland blir jag så trött…..men min kärna är stark och positiv!!!

Att vara totalt närvarande i nuet…det är en konst som är svår. För det mesta när man försöker att verkligen vara det svävar tankarna iväg åt alla håll. Jag tränade på att se på ett tänt ljus i tio minuter, verkligen SE ljuset och hålla kvar känslan av det..nästan omöjligt. Helt plötsligt kom jag på mig själv med att tänka på nåt helt annat. Jag tränar på det! När jag är ute och går så låter jag en liten stund gå till att känna rörelserna och hur det känns i kroppen och sinnet. Då kan jag lyckas med detta en stund..att vara totalt närvarande i nuet!

När jag födde mina barn, då fanns det också känslan av att vara totalt närvarande. Inte hela tiden…för jag minns att jag mitt i smärtan av värkarna tänkte att jag inte ville vara där …att det fick vara nog!!! Men mitt i allt så var jag totalt närvarande och kände alla sinnesintryck.

Den sista tiden så har jag upplevt stunder av totalt närvarande i nuet. När allt annat försvinner, när det varken finns det förflutna eller framtid, när endast nuet existera. När kropp och sinne är uppfyllda av det som sker just nu. Varje sekund, minut är fyllda av känslor, intryck, beröring, dofter, smaker och sinnesrörelser. När allt detta blandas blir det en otroligt underbar upplevelse, när inget annat betyder något, utan bara detta fantastiska ögonblicket! Dessa stunder varar allt från några minuter till flera timmar.

En av de mest fantastiska nu-upplevelser hade jag häromdagen. Då sinnet nästan blev överbelastad av allt som jag fick vara med om . Inget annat betydde något utom just det jag upplevde precis då!! Nu så är det kvar i mitt minne, i sinne och kropp, och får mig att stråla och le.

Jag vet att jag kommer att uppleva fler sådana stunder, när nuet är närvarade helt och totalt i mig och jag behöver inte anstränga mig för att uppleva dessa…de kommer lättsamt vid vissa tillfällen.
Jag behöver inte sitta och titta på ett ljus en lång stund för att uppleva känslan.

När ljuset tänds inom mig…då behövs ingen träning…då är nuet här, närvarande, levande och allt uppslukande!

Inget är som väntans tider! När killet i magen känns och förväntningar inför en resa, händelse eller högtid finns i kroppen. Ideligen tittar man i almackan eller klockan för att tiden ska gå fortare. Fast tiden rusar iväg så känns det som om den står stilla, allra helst de sista timmarna innan känns sekunder och minuter evighetslånga!

När man var liten var det födelsedagen och julafton som det kändes mest. På födelsedagsmorgonen vaknade jag jättetidigt. Försiktigt smög jag ner i köket där jag visste att presenterna alltid stod på en viss plats den dagen. Ofta hade någon av mina älskade dockor försvunnit några dagar innan och nu stod hon där, i nya kläder. Sen smög jag tillbaka till sängen och bara låg där och väntade, i evigheter kändes det som, med det där spännande killet i magen, på att bli ”väckt” av resterande familjemedlemmar.

Julafton…åååååå…denna dag som kändes hur lång som helst!!!! När det äntligen var dags hade jag nästan ont i magen! Pappa tände granen, som på den tiden hade levande ljus och det var såååå vackert! Tomten, som naturligtvis var den riktiga tomten , kom äntligen och jag minns den där otroliga förväntan när han öppnade säcken! Eftersom jag var ett väldigt framåt barn så trillade jag nästan ner i säcken av ren nyfikenhet! Julen innan jag fyllde 4 år fick jag en negerdocka…det var väldigt exotiskt…och jag glömmer aldrig kärlekskänslan jag fick till henne på en gång .
Jag hoppas att jag har lyckats förmedla denna känsla till mina barn…julförväntan och födelsedagsspänningen .

Förväntan innan man ska iväg på en resa, den finns fortfarande där. Att planera, boka datum och sen pricka av veckor och dagar. Packa väskan och äntligen åka iväg. Den spänningen är så härlig…allt man ser fram emot.

Alla dessa andra händelser som skapar förväntan. En fest att se fram emot, en danskväll, träff med vänner och kärleksträffarna !! Träffar man hade med killar som man var kär i, från de där oskyldiga i unga år till de lite mer händelserika vid högre ålder. Alla precis lika allvarliga och alla skapade precis samma förväntan, kill i magen och nästan illamående , plus att tiden verkligen kändes som om den stod still!!!!

Jag får fortfarande den där otroliga känslan av förväntan när det är saker jag ser fram emot. Samma barnsliga, glädjerusande, otåliga känsla i kroppen! Klockan går fortfarande lika sakta, dagar och veckor känns fortfarande lika långa! Samtidigt som det känns jobbigt är det ändå så häftigt att få känna hur man lever med denna glädje !

Att sen förväntningarna inte alltid slår in spelar ingen roll…inte just då…innan själva händelsen! För den där pirriga, ivriga, lysande känslan den har man ju innan ändå!!!….och för det mesta…ja…då blir det faktiskt precis så som man tänkt sig och ibland till och med bättre!!! Jag älskar den där känslan!!! Att ha något att se fram emot och veta att det finns en stor chans att det blir så…precis så som jag har förväntat mig!!!!!

Väntans tider…jag känner att jag lever!!!

Note: Ibland överträffar verkligheten förväntningarna med miljoner, miljoner steg!!!! Detta har varit en sådan dag!!!! Förväntningar som uppfylldes med sååååååå mycket mer än jag någonsin trodde!! En underbar, fantastisk dag!!!!!!!

I alla böcker jag läst de sista åren har det stått att jag kan forma min egen framtid…om jag bara har tillit till universum! Att jag ska leva som om jag redan är där! Det är inte lätt men jag försöker verkligen!! Universum som uppfyller allt jag sänder ut, men det gäller att tänka på rätt sätt. Konstigt nog vet jag att det stämmer. Alla gånger när det jag tänkt mig slagit in, både negativa och positiva saker, är det mina tankar som har styrt det.

Jag hade en dröm om en viss framtid tidigare och undrade varför det aldrig blev så!!!  Tills jag insåg att jag samtidigt hade ett starkt tvivel till den specifika framtiden, att jag innerst inne inte trodde på hela den utan bara till en viss del. Naturligtvis så var det min magkänsla som lirkade sig in i det hela och styrde mig i rätt riktning och universum såg till att det blev precis så som jag innerst inne trodde. Universum som tolkar allt bokstavligen och inte lägger in några känslor alls i det hela, utan bara skickar tillbaka det som man sänder ut! Kanske hade jag kunnat fått den framtiden om jag inte hade haft de där inre tvivlen…men magkänslan…ja…den leder en rätt till slut. Jag har släppt den framtiden…och med den tvivlen, jag inser att jag vetat hela tiden att den inte var rätt för mig även om det var en önskedröm!

Helt överraskande, nej inte helt överraskande , hände något som jag inte räknat med! Men när jag tänker tillbaka så har tanken nog funnits där emellanåt, som en liten förbisvepande viskning, knappt märkbar och snabbt undanstoppad. Universum måste ha fångat upp den (som allt annat) och uppfyllt även denna lilla flyktiga tanken. Så varför blev jag egentligen så överraskad?? För att jag helt enkelt inte var medveten om vad min magkänsla hela tiden talade om för mig!!! Fast tecknen fanns där, fast vibrationerna fanns där. Tills den dagen när jag fick ett svar…som jag inte var beredd på, försökte stå emot och förlorade kampen…till min glädje !!

Den framtiden jag ser nu…den är jag säker på. Min intuition, magkänsla, säger mig ”Lilla vän, fattar du nu vad som är meningen??? Du skapar din framtid när du med säkerhet vet vad som är bäst för dig. Vissa saker är förutbestämda. Varför ska du krångla till det hela? Känner du det minsta tvivel, strunta i det hela. Du vet innerst inne när du är på rätt väg och då…då styr dina tankar dig i rätt riktning och universum ger dig precis det du önskar!!” Så är det ju!!!!!!! Om jag känner tvivel, ja då blir även de uppfyllda!! När jag känner att det är rätt, ja då blir det så…precis som jag tänker och önskar!!!

Min framtid…jag ser den!! Den är ljus och lycklig!!! Den ligger en bit framåt i tiden…men inte helt avlägsen. Den får mig att växa!! Vägen dit bekymrar jag mig inte så mycket om….det kommer att lösa sig på det bästa sättet som går. Jag tänker inte skicka ut en massa tankar till universum med jobbiga grubblerier eller fantasier! Jag visuallisera min framtid och låter mig ledas dit…och i tankarna är jag redan där, lever där och njuter!!! Allt fram till dess…överlåter jag till de högre makterna . I nuet njuter jag av det som sker just NU…den underbara känslan av att ha hittat rätt…min magkänsla säger mig det!!!!

Jag ser och formar min framtid…med tillit!!!!