Livet i all dess prakt

Ibland blir jag bara så trött!!! Trött på att jag inte gör något åt saker jag inte mår bra av! Trött på att ta hänsyn, trött på att inte kunna vara helt egoistiskt och tänka på mig själv, trött på att vänta, trött på all slöseri med tid…och trött på min egen feghet!!!!!!!

Jag lever med så många kontraster…från likgiltighet till lycka! Dessa kontraster som kan pendla från den ena dagen till den andra. Jag vet jag vill och ändå så GÖR jag inget! Hur påverkar det mig? Både fysiskt och psykiskt: Magen mår inte bra, huvudvärk och svårt med sömnen. Irritation, sorgsenhet och många många tankar! Där finns också många stunder av otrolig glädje och de ger mig kraft att orka med dessa nedgångsperioder.

Men när jag är nere i svackorna då blir allt tungt. Då tvivlar jag även på sånt som jag egentligen vet är rätt och bra! Hur skulle jag kunna få det så bra…som jag önskar??? När allt går ut på att vänta, när osäkerheten lurar i tankarna? När jag gör våld på mig själv genom att låta bli att agera? När jag vill något men låter yttre omständigheter styra mig? När jag skjuter saker framför mig?? När jag slösar bort min tid????????

Som tur är så är svackorna relativt sällsynta och jag är positiv…för det mesta! Jag vet ju att allt löser sig…även för mig och mitt bästa! Just nu är jag i en svacka….och det känns tungt…så tungt! Jag vet vad jag vill och ändå…ändå så väntar jag. Just nu så är jag ledsen och tiden känns evighetslång!!!

Kontraster som sker från den ena dagen till den andra…och skapar längtan, behov och önskningar om uppfyllda drömmar.

”Jag ber om styrka att hålla kvar min tilltro.
Jag ber om kraft att kunna vänta tills tiden är redo.
Jag ber om hjälp att klara av det som måste ske.
Jag ber om tillit till den eviga kärleken.”

Ibland blir jag så trött…..men min kärna är stark och positiv!!!