Livet i all dess prakt

Inget är som väntans tider! När killet i magen känns och förväntningar inför en resa, händelse eller högtid finns i kroppen. Ideligen tittar man i almackan eller klockan för att tiden ska gå fortare. Fast tiden rusar iväg så känns det som om den står stilla, allra helst de sista timmarna innan känns sekunder och minuter evighetslånga!

När man var liten var det födelsedagen och julafton som det kändes mest. På födelsedagsmorgonen vaknade jag jättetidigt. Försiktigt smög jag ner i köket där jag visste att presenterna alltid stod på en viss plats den dagen. Ofta hade någon av mina älskade dockor försvunnit några dagar innan och nu stod hon där, i nya kläder. Sen smög jag tillbaka till sängen och bara låg där och väntade, i evigheter kändes det som, med det där spännande killet i magen, på att bli ”väckt” av resterande familjemedlemmar.

Julafton…åååååå…denna dag som kändes hur lång som helst!!!! När det äntligen var dags hade jag nästan ont i magen! Pappa tände granen, som på den tiden hade levande ljus och det var såååå vackert! Tomten, som naturligtvis var den riktiga tomten , kom äntligen och jag minns den där otroliga förväntan när han öppnade säcken! Eftersom jag var ett väldigt framåt barn så trillade jag nästan ner i säcken av ren nyfikenhet! Julen innan jag fyllde 4 år fick jag en negerdocka…det var väldigt exotiskt…och jag glömmer aldrig kärlekskänslan jag fick till henne på en gång .
Jag hoppas att jag har lyckats förmedla denna känsla till mina barn…julförväntan och födelsedagsspänningen .

Förväntan innan man ska iväg på en resa, den finns fortfarande där. Att planera, boka datum och sen pricka av veckor och dagar. Packa väskan och äntligen åka iväg. Den spänningen är så härlig…allt man ser fram emot.

Alla dessa andra händelser som skapar förväntan. En fest att se fram emot, en danskväll, träff med vänner och kärleksträffarna !! Träffar man hade med killar som man var kär i, från de där oskyldiga i unga år till de lite mer händelserika vid högre ålder. Alla precis lika allvarliga och alla skapade precis samma förväntan, kill i magen och nästan illamående , plus att tiden verkligen kändes som om den stod still!!!!

Jag får fortfarande den där otroliga känslan av förväntan när det är saker jag ser fram emot. Samma barnsliga, glädjerusande, otåliga känsla i kroppen! Klockan går fortfarande lika sakta, dagar och veckor känns fortfarande lika långa! Samtidigt som det känns jobbigt är det ändå så häftigt att få känna hur man lever med denna glädje !

Att sen förväntningarna inte alltid slår in spelar ingen roll…inte just då…innan själva händelsen! För den där pirriga, ivriga, lysande känslan den har man ju innan ändå!!!….och för det mesta…ja…då blir det faktiskt precis så som man tänkt sig och ibland till och med bättre!!! Jag älskar den där känslan!!! Att ha något att se fram emot och veta att det finns en stor chans att det blir så…precis så som jag har förväntat mig!!!!!

Väntans tider…jag känner att jag lever!!!

Note: Ibland överträffar verkligheten förväntningarna med miljoner, miljoner steg!!!! Detta har varit en sådan dag!!!! Förväntningar som uppfylldes med sååååååå mycket mer än jag någonsin trodde!! En underbar, fantastisk dag!!!!!!!