Livet i all dess prakt

Så är det då ett nytt år igen och nya tillfällen för tankar och funderingar . Året innan försvann ju så fort så man knappt hann med! Inte har jag varit särskilt aktiv här den senaste månader med mina funderingar och inte har jag saknat det heller, men nu faller lusten att skriva ett litet inlägg på igen!

Jag kom att tänka på det här med smeknamn. Små namn som man blir kallad av andra människor i sitt liv. De namn jag tänker på är de som man får av kärlek och som är något speciellt just från den person man får dem av. En del namn glömmer man fort och en del stannar kvar hela livet tillsammans med minnen av just den eller de personer som har kallat mig för det! En del namn låter säkert jättelöjliga i andras öron men betyder väldigt mycket i mina egen. De är som en egen liten skatt som man kan le åt efteråt och gotta sig åt minnen som är förknippade med dem.

Det första jag kommer ihåg är ”Mäuschen” som min morfar sa. Min morfar som tog med mig till marknaden när jag var ca 4 år, höll mig i handen och köpte varm korv till mig. Vi gick där, han och jag, och det var ett jättestort äventyr!
Ett annat som jag kom ihåg är ”Pussi”. I mellanstadiet av killen jag var lite kär i och jag tror nog att han var det i mig också, men alldeles för blyga, det var vi båda två .
”Gullunge” min första killes namn på mig. ”Smulan” finns förevigad på ett kort från ett av mina arbetsplatser, där jag fick heta så. ”Partydrottning” på nästa arbetsplats . ”Dancingqueen” på nästa (måste varit bra på att ha kul!!!) . Snuttan, Sussilull och Penntroll som jag tycker är jättegulligt !
Men det allra finaste som någon har kallat mig är ”solkysst smörblomma”!!!! Det är så otroligt fint sagt och det får mig att känna mig lika lysande som en smörblomma som vänder sig mot solen!

Jag tycker om mina namn jag har fått heta genom mitt liv. De är en del av mig. De finns med en tid och sen försvinner de. Men vissa stannar kvar som en liten påminnelse av de som kallat mig så .