Livet i all dess prakt

De har älskat för en liten stund sen. Älskat på den vita stranden dit man bara kommer med båt. På den mjuka filten som de har lagt ut på sanden, överfulla av kärlek, har de släckt varandras törst för stunden. Alldeles ensamma i sommarvärmen med bara fåglarnas drill och vågornas stilla kluckande som sällskap.

Hon ser på honom där han ligger, utsträckt i solen med händerna bakom nacken, naken som gud har skapat honom. Helt avslappnad har han somnat och små lätta snarkningar hörs i den svaga varma vinden. Hon ser på honom med öm blick och njuter av att girig se sig mätt på honom…fast hon vet att det är omöjligt, omöjligt att mätta nöjet att insupa hans anblick. Hon låter ögonen svepa över honom och ler ett frånvarande ömt lyckligt leende. De långa solbrända välformade benen och fötterna som han har lagt i kors, höfternas böjning mot ljumskarna där hans kön vilar mjukt och varmt.  Magens mjuka, knappt märkbara, rundning och bröstkorgen som regelbundet höjer och sänker sig i hans mjuka andning. Just där, vid mitten av bröstkorgen har han en doft som berusar henne. Hon ser på hans ansikte med den kraftiga hakan och den vackra munnen som ger henne de mest underbara kyssar, kyssar av alla sorter..mjuka, sensuella, hårda, heta, hetsiga, långa och kärleksfulla. Hans ögon, som nu är slutna i sömn, ger henne blickar som får henne att sväva. Hans händer, som är gömda bakom nacken, är händer som förtrollar henne, manliga starka händer.  Hon tar in hela hans uppenbarelse med ögonen. Det mjuka håret som täcker bröstet, magen, benen och som glittrar lätt i solljuset. Han är vacker, manlig, sexig och så otroligt kärleksfull. Hon tänker på hur omtänksam han är, rolig, smart, händig och hon drar en darrande suck av lycka.

Hon har väntat på honom i hela sitt liv! ÅÅÅ…visst har  hon haft män tidigare, varit kär och trott på att allt ska bli som hon önskar. Men varje gång har det funnits något som inte stämt, någon liten känsla av att det inte var rätt. Något som viskat tyst att den rätte inte kommit ännu. Hon har burit med sig en tomhetskänsla, en saknad, en längtan som ingen kunde fylla förrän nu. När hon och han möttes, när kärleken väcktes, då försvann denna eviga längtan…hon hade hittat hem! Kanske behövdes lärdomen som de har gått igenom, kanske är det den som gör att kärleken nu kan blomma fullt ut. Universum skapade de två, för att mötas när tiden var mogen. Två halvor som blir en helhet, som komplettera varandra och växer tillsammans.

Hon ser på honom och känner sin stora kärlek som är som ett varmt klot inom henne. Hennes älskade, hennes livskamrat.
Hon böjer sig fram och ger honom en lätt kyss på munnen. Han lyfter ena armen och drar henne intill sig, solvarm och mjukt. Hon lägger huvudet på hans bröst och blundar. Han kysser henne på hjässan och viskar ”Jag älskar dig”. Hon lyfter på huvudet och säger ”Jag tackar universum för dig, för att vi fick mötas och för att det blev som det skulle till slut! Jag älskar dig…för evigt….mitt livs utvalda, min kärlek…mitt liv”