Livet i all dess prakt

Det där med att vara fint under…det innebär olika för alla.

Första gången jag fick höra det var av min mor -”Se till att alltid vara ren och fin under, du vet aldrig vad som händer”-. Eftersom jag då var ett litet barn antar jag att hon menade att OM det skulle hända något och jag hamnade på t.ex. lasarettet, så skulle jag i alla fall inte ha urtvättade trosor med hål i. Då skulle hon ju skämmas ögonen ur sig. Detta bevingade uttryck fick jag då höra ända upp i högre ålder. I tonåren tyckte man ju att det där var lite påfrestande och i ren tonårstrots tänkte jag -”Vad vet hon egentligen…ren och fin under…jag tänker minsann inte på nåt lasarettsbesök i alla fall”-.

Åren gick och har inte detta lämnat spår efter sig i alla fall??? Jodå…men kanske inte så som mor hade tänkt sig ).
17 år och min första riktiga pojkvän. En av juldagarna tillbringade vi hemma hos honom. Hans mamma som var en äldre dam, huslig, bakade och fejade och såg ut som en rejäl bondmora, gav mig en julklapp. En fin paket i silkespapper. När jag öppnade den så låg där…trosor och BH i rött med svarta spetsar!!!! Där satt jag…illröd om kinderna och visste inte riktigt hur jag skulle reagera….de såg ju så syndiga ut!!!!! -”Man ska vara fin under” – säger den här mormorslika kvinna som jag kunde svurit på, att där var det bara rejäla bomullsunderkläder som gällde. Eftersom jag var dödligt generad så gömde jag dessa hemma i byrån…min mor hade fått slag om hon hade sett dessa.

Så flyttade jag hemifrån…och då kom de fram igen…det där första ”fint under” setet. De VAR jättefina och där skapades den första riktiga förtjusningen för dessa fina saker. Sen dess har det blivit några …och visst får man fortfarande höra de där orden emellanåt….kanske lite annorlunda uttryckt -”Va fin du är under!!!”- och inte alls som mor menade…vid lasarettsbesök )).

Alla har vi vissa saker som nästan kan bli som en fobie. Min är det där med kvinnliga mustascher och håriga ben….mest på mig själv .
När jag ser en kvinna med mustasch så får jag en sådan där splittrad känsla. En, där jag kan känna beundran för att hon struntar i detta och den andra är att jag vill ta ett vaxstripps och rycka bort den!!! Snacka om dilemma! Det andra är håriga ben på kvinnor. Tanken att ta på sig ett par svindyra, snygga, sexiga, tunna strumpor och så sticker det ut en massa hår mellan maskorna får det att krypa i skinnet på mig! NEJ….klarar inte detta!!!

Åååå…så många intressanta samtal vi har haft om detta. Alla har något att komma med….detta med hår på kroppen!
Vaxning…ja..det är ett alternativ. Hemmavaxning eller på salong? Ok för hemmavaxning när det gäller ben…men andra områden???? Tro mig…inte lätt alls. Bikinilinjen…där fick jag tipset att köpa breda vaxremsor och det skulle vara såååå lätt. Låste badumsdörren och satte igång….och den där jäkla vaxremsan fastnade!!!!! 5 cm bred och 10 cm lång…som satt fast. Efter en lång tyst svordom så bet jag ihop tänderna, tog tag i ena kanten och slet till. Tårarna sprutade, det sved som eld och såg inte klokt ut!!! Det värsta var att jag var tvungen (tyckte jag då) att göra om det på andra sidan med. Straffet för detta var ett jätteblåmärke som täckte hela ljumsken…som tur var så hände detta innan badsäsongen.
Gången efter gick jag till en salong och då blev det bättre. Där kom nästa grej fram vid våra tjejträffar. Brasilianskt!! Aldrig…bara tanken att lägga upp sig så (har sett det på film) får mig att stanna i dörren. Det finns naturligtvis olika uppfattningar om detta…men nej…inget för mig alls! Efter ett antal besök på salonger, där man blev fattig varje gång, blev den nya investeringen en epilator. Plågan första gången man använde den har jag som tur är förträngt ). Nu så är det en kär ägodel. Det är nästan lite meditation att låsa in sig i badrummet och köra igång den…lite självplågeri är något man kan stå ut med. Belöningen är sen när man smörjer in sig och känner hur len man är…även om man är lite rödprickig den dagen. (Rekommendation: Inte samma dag som man ska gå på fest!!!). Min första epilator var en med spiraler…var håret för långt på benen så fastnade den och tuggade…inte bra..men jag stod ut! Den sista jag har nu är helt enkelt…skitbra!!! )).

Jag vet att vi är födda med kroppshår och det är naturligt….men jag gillar faktiskt min fobie lite…jag känner mig rätt fin när behandlingen är klar ))!

Män däremot….DE ska ha lite hår på bröstet och HÅRIGA ben…det är SÅ sexigt ))!!

Tur att vi är olika…vi kvinnor och män…och att smaken är olika för alla ).

Jag måste ha blivit galen ))

Vill bara skriva och skriva! Sitta här i timmar (vilket jag nästan gör ) och ösa ur mig. Alla dessa monologer och självdialoger som har funnits i mitt huvud i hela mitt liv pockar på att komma ut. Det känns som om fingrarna flyger över tangentbordet och knappt hinner med orden.

Vilken lättnad att ha någonstans att sätta det på pränt och jag älskar att få göra det:-)))!!!! Kanske har jag äntligen hittat ett sätt att lunga mina tankar och bena upp det som far runt. Just nu känns det som om allt vill ut samtidigt, allt som funnits där i många många år!

Underbara tider framöver…nu när jag får skriva av mig ))

Man ligger där i sängen i mörkret när allt är tyst och man egentligen ska sova. Då kommer tankarna, de där svarta, hemska, oönskade! Det värker i hjärtat, kroppen och sinnet. Man vill skrika, slå, gråta, såra och bilderna som dyker upp i tankarna blir förvridna och uppförstorade. Det finns inget slut på kvalen man genomlider…..

Helt plötsligt så säger man ”STOPP!!!! Vad håller du på med????” Sakta börjar förnuftet att återkomma. ”Det här är inte jag! Jag låter inte en sån svart känsla som svartsjuka styra mig. Det är en förnedring mot sig själv att känna så! Jag är värd mycket mycket mer än det”.

Äntligen så börjar man tänka klart igen! Vad är det som gör att man känner såhär??? Jo…egot har fått sig en rejäl smäll och den har man makt över själv. Alltså bestämmer man sig för att ”Ok..jag känner mig på detta viset och nu så ska jag sluta med att göra det!!!” Inte slösa bort en massa energi på nåt så onödigt.

Insikten att man styr sitt eget beteende, sina egna tankar och sitt eget sätt att se på sig själv känns rätt befriande! Allt man upplever skapar man själv med sin inställning till olika saker. Även om det verkar svårt emellanåt så har man alltid möjlighet till att välja något som läker. Det finns alltid något runt hörnet som väntar på att överraska med något härligt, mysigt, spännande. oväntat positivt. Kanske en helt ny situation eller att så blir den händelsen som verkade så mörkt till något fantastiskt!

Det är inte ett dugg synd om mig…..synd om den som går miste om det jag har att ge…för jag ger det så gärna och med kärlek. Om det bara försvinner ut i universum är det någon annan som fångar det och då knyts det nya band !

Leve insikten om att kärlek segrar, över svarta tankar, över ett sargat ego och att kärlek föder mer kärlek!!!! )))

Sitter och sega mig fram denna kväll…fast det är lördag och man kunde gått ut och varit ett trevligt sällskap och varit tillsammans med trevligt sällskap..men det känns inte heller sådär jättesuget just nu. Vilken tråkis jag är ).

Satt och var långt borta i tankarna innan..lät dem bara komma och gå. De som stannade kvar längst var många av de där tillfällen när man blev sådär riktigt glad och lyckligt för något man hade fått.
Den där blombuketten som kom till jobbet med blomsterbud och som överraskade mig totalt. Chokladen man får av någon man inte alls räknar med att få något av. Stenar som har letats fram just till mig. Kramen man får av någon helt spontant och ibland en puss på kinden. En fin komplimang som gör att man blir glad ända in i hjärtat. Omtänksamhet som visas på 100 olika sätt. Skratt man har delat med någon. Små meddelande med uppmuntrande ord som dyker upp.
Alla dessa små saker som ger så mycket och värmer så mycket. De är så härliga att få och framför allt…att också ge till någon.

100% glädjespridare!!!!

Vi kvinnor är listiga. Vi manipulerar, spelar på svagheter, samvete och utnyttjar situationer. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Precis lika mycket som männen gör. Nu ska detta handla om oss kvinnor, även om detta stämmer lika bra in på männen

En kvinna har många knep att klara sig i och ur olika situationer. Med tårar, hjälplöshet, känslor och ibland, tyvärr, att spela dum. Att t.ex. hålla kvar en man…så många sätt det finns! Många gånger finns det rädsla bakom det hela…att inte klara sig själv, att bli ensam, ekonomi och tryggheten i att veta vad man har! Ofta är den manipulation relativt omedveten.

Men…om man tappar respekten för sin partner och ändå vill ha kvar tryggheten…då kommer den medvetna manipulationen in! Att veta att man har makt att styra det hela med hela repertoaren av olika utspel…den känslan kan vara stor, fast man inte är lycklig själv. En manipulation som sätter sina spår både hos utövaren och den som drabbas. Även vid ett försök till att lösa det hela finns ärren efter såren kvar som skaver.

Det finns väl ingen som inte har hört detta talesättet: ”En sviken kvinna….”
Ja…det finns mycket sanning i detta. En sviken kvinna är farlig. Hon tar till all list hon har för att hämnas…i tankarna. Som tur är stannar det oftast just där…i tankarna. Men…åååååå….att riktigt frottera sig i dessa tankar, så många otroligt bra hämndaktioner som kommer fram…smygande, kluriga, överraskande, oväntade, förödande och förlösande…ljuva hämnd!!! Det ska inte var för enkelt utan stöten ska komma med precision och ha störst möjliga verkan och verkligen vara förödandet för den som drabbas…helst efter ett tag när man har invaggad den andra i trygghet att allt har gått sååååå bra och ordnat sig. I detta spel finns inga regler, bara en otrolig list som utnyttjas till max!! Ibland så önskar man…..att ha modet/dumheten att inte bara släppa fram hämnden i tankarna…..

Men men….naturligtvis drabbar både manipulation och hämnd mest en själv i slutänden. Man får en kort stunds tillfredställelse och riskerar att tappa sin självrespekt….och det är det faktiskt inte värt!!!

Respektera dig så mycket själv att du inte utsätter dig för varken det ena eller andra. Förnedra dig inte till att manipulera eller hämnas…ingen annan människa är värd att du förlorar DIN självrespekt och självtillit. Ha den största kärleken till dig själv…så klarar du allt!!…även att stå över manipulation och svek!!

Vi listiga kvinnor (och män) är starkare än vad vi tror….när vi tror på oss själva!!!:-)))

Det där med att planera och ha kontroll…det är bara en illusion. Man kan sätta sig ner, skriva listor och planera och tro att man har kontroll över allting. Men pang..så händer nånting man inte har tagit med i beräkningen och allt förändras!

Ta bara det där med att tro att man kan få ihop nånting man skulle vilja göra. I tankarna och fantasin ser man redan händelsen framför sig och så sätter man igång! Kollar läget om det överhvudtaget går att fixa, ordnar och drömmer och gör misstaget att glädja sig i förskott! Sen…..då kommer uppvaknadet….”Men hallå där!!!! Trodde du verkligen att det var SÅ enkelt???? Nix…var lite realistisk nu lilla vän…det finns alldeles för många krokar på vägen”. Jaha…så är det bara att inse att livet inte är så lättplanerad. Där sitter man med långt ansikte och undrar vad sjutton som hände?? Besvikelsen känns i kroppen och bränner i sinnet, man känner sig liten, dum, bortgjord och önskar att man aldrig överhuvudtaget satt igång med den där planeringen och öppnat munnen.
Fast egentligen…..så har man kanske lärt sig något nytt!!! Efter ett litet tag så ser man att den där besvikelsen kanske gör att man tar tillvara på något annat istället och att det visar sig vara det som var bäst. Jag tror att det sitter nån där som tittar till en och styr om så att allt blir till det bästa till slut. När man är ledsen och besviken så får man till slut en knuff framåt som gör att man ser helheten i det hela. När man har fått den insikten att låta livet flyta på i den takten som det är meningen…DÅ…då blir även önskningarna uppfyllda till slut. Kanske inte som man själv trodde eller planerade men med mycket bättre resultat än man nånsin kunde drömma om !! …och…ärligt talat…visst smakar det mycket bättre då????

Det enda som är helt och totalt fel är att låta chanserna glida ur händerna, att inte ta tillvara på tillfällen som livet erbjuder. De där tillfällen som kommer i ens väg, ibland snabbt sveper förbi och ibland märker man dom inte ens förrän de är borta. Att ta tag i dessa i farten när de erbjuds och vara tacksam för dom…det är den stora lärdomen. Njuta av det som bjuds….och glömma kontroll och planering !

Var så god…ta tag i tillfällen för det är inte säkert att det blir en andra chans till just DEN händelsen )!!!!!

Hej!

Så har man då börjat på en blogg, osäker och inte riktigt koll på hur det fungerar men som allt annat lär man sig efterhand .
Det är gott att skriva av sig lite om allt möjligt, dela med sig och få vara anonym. Jag kommer nog inte att vara sådär otrolig jätteaktiv men lite ska man väl kunna få ner på ”papper” och i början blir det kanske lite mer. Har inget behov av att många ska läsa vad jag skriver. Är det någon som hittar hit är det ok och om det kan ge någon något så är bara bra. Några ska få reda på det och sen blir det bra. Det är mest för min egen skull jag gör detta….som en liten ventil