Livet i all dess prakt

Komplimanger…detta enkla sätt att göra någon annan glad.

En uppriktigt menad komplimang kan lyfta någon en hel dag, vända på en annan människas sinnestämning och göra att man känner sig sedd.
Finns det något härligare än att få höra vackra ord som är menade från hjärtat? Det behöver inte vara stora saker, några ord om en vacker tröja eller att någon säger något om ditt leende…bara det där att någon lägger märke till saker och inte är rädd för att berömma.

En komplimang eller beröm kan dröja sig kvar länge i hjärtat och lyfta sinnet. Det är lika mysigt att ge detta till någon annan och se ögonen lysa upp som att få!

Jag är tacksam för varenda en jag får, de får mig att gå och le vid de mest oväntade tillfällen. Det märks så väl när de är uppriktigt menade och de blir som skatter man gömmer i sitt hjärta.

Sen kan man väl uppskatta smickret man får på krogen, men där får man ta det hela med en stor nypa salt . Men tacka och ta emot, det ska man alltid göra…och njuta lite även av smickret!!!

Dofter….jag är nog lite beroende av dofter ! De sätter igång olika tankar, minnen, upplevelser och ger mig ibland en kick!

Vissa dofter tilltalar de flesta men vissa dofter uppfattar man individuellt!
Doften när man tar in tvätt som har torkat ute. Att borra ner näsan i nytvättade lakan som är solvarma…där kan jag stå och bli helt salig .
Doften av syrén eller kapriofol och jasmin en sommarkväll i skymningen. Vem vill gå in då??? Nyklippt gräs och nyslaget hö! När man kör in höet och man sitter där på vagnen mitt i denna doft…underbart! Doften av våt asfalt en riktig varm sommardag…barndomsminne från heta dagar i en storstad när vaktmästaren öppnade vattenposten för att vi barn skulle få svalka oss. Doften av en insjö sent en kväll när man är och badar och den salta doften av hav. Den söta honungsdoften av blommor när man cyklar på landet och doften av stad tidigt en morgon. De flesta av dessa dofter är sommardofter. På våren är det doften av jord som gör att man stannar till och tar djupa andetag. Om man tar sig tid till att stanna upp, blunda och verkligen tar till sig dofterna, sköljer de genom kroppen.

Sen är det doften av människor, dessa dofter som oftast är så subtila, som mer anas än känns! Kroppsdofter, inte alla är tilltalande och ibland så håller man andan av ren självbevarelsedrift . Men det är inte de dofterna jag menar, utan de där som man inte känner utan blir påverkad av ändå! Parfym…många har underbara dofter i sig..men kroppsdofterna påverkar dessa mycket mer än vad man tro. En parfym kan dofta underbart gott på en person, medan den inte alls har den effekten hos någon annan. Hur många gånger har man inte känt parfymen hos en annan kvinna, gått och köpt den och tänkt ”Hur konstigt luktar den då??? Den kan jag ju inte ha!!”

Likadant med männens rakvatten. Ibland kan man möta en man och man stannar till och drar in den doft som omger honom. Helt fantastiskt!!! Så köper man den och ger bort i present…men inte luktar den lika gott inte!!

Kroppsdofter…de känns mest på vissa punkter på kroppen, de kommer fram mer vid fysisk ansträngning och doftar olika i olika situationer.
Vid vissa tillfällen (hmmm…:-) ) kan man komma så nära att man kan lägga näsan mot någon av dessa punkter och känna hur doften fyller en och man vill aldrig sluta att dra in andan! Den väcker känslor och välbehag! Då menar jag inte bara rent sexuellt, utan överhuvudtaget…denna doft som passar ihop med en själv vid just det tillfället!! Man mår väl och njuter!!

Ibland kan jag få den doftuppfattningen när man möter en människa. Då skulle jag vilja gå fram och stå där och dra in doften. Men risken är väl att man blir inburad om man gör så )). Det känns inte riktigt rätt att gå fram till någon och säga ”Ursäkta mig…men skulle jag kunna få sniffa lite på dig???” ! Antingen tas det som en raggningsreplik eller så får man ett ögonkast som säger mer än tusen ord )). Så jag tar några andetag i smyg och är alldeles nöjd med det… Doften av människa som berör. En del mer än andra och underbart härligt!!!

Man kan ju tro att jag är lite som huvudpersonen i romanen ”Parfymen”!! Men nej….jag njuter av de dofter som finns…och skapar inga nya )))). Är alldeles nöjd med de upplevelser de ger och när jag får tillfälle att verkligen känna en doft nära, med näsan intill källan, så är det en upplevelse som sveper iväg mig i dofternas värld som inte kan förklaras med ord!!! )

Ja…när blir jag vuxen…eller..är det något man inte blir????

Jag har den förmånen att jag har minnen från väldig tidig ålder…från ca 2 års-åldern. Med väldigt unga föräldrar (jag var ett ”olycksfall” ), uppväxt i en storstad, med en stor grundtrygghet inom mig och en stark självtillit och självkänsla! Mina första 5 år bodde vi i ett kvarter som jag aldrig skulle vilja bo i nu, gammalt, sliten och mina föräldrar var överlyckliga när de fick lägenhet i ett nybyggt hyreshusområde till slut! Under de första åren var jag en riktig ”rännstensunge”  i positiv bemärkelse. Rörde mig runt i kvarteret bland alla de andra många barn som bodde där…till min pappas förtvivlan som ALDRIG visste riktigt var jag var när jag skulle hem! Jag var snäll..men otrolig påhittig och testade de flesta av mina idéer jag hade där jag ofta fick med mig de andra entusiastiska barnen, måste ha varit väldigt påfrestande för mina föräldrar! Ett av mina starkaste minnen från späd ålder är att jag väldigt ofta fick utegångsförbud….vilket jag då protesterade mot genom att klättra ut genom fönstret!!! Jag kunde ju inte vara inne när det fanns så mycket att göra och upptäcka ute!!!!

Åren gick, vi flyttade hit och ut på landet och den omställningen tog jag också som ett äventyr och med stor nyfikenhet. I tonåren blev sorgligt nog självkänslan sämre för ett tag…men min grundtrygghet hade jag med mig…jag har ALLTID varit säker på att jag klarar mig i alla lägen och det har jag gjort! Det har varit tufft många gånger och mycket har man lärt sig på vägen, utvecklats och mognat! Kärlek, giftermål, barn,uppbrott, börja om på nytt, flytt, möten, upplevelser…allt har jag hunnit med och tagit till mig.

Men det där med att just känna sig…vuxen!!!…det vet jag inte!!! Jag har aldrig kunnat agera ”vuxen” som många redan gör i unga år…sticka, virka, baka,laga mat, prata och vara förståndigt och förnuftigt. Visst har jag gjort allt detta i viss mån (inte sticka o virka..är urkass på sånt!!!), tagit hand om och uppfostrad mina barn så gott jag kunnat och verkligen försökt i många år att passa in i mallen som vuxen….med upptäckt att den mallen inte passar mig ). Jag är fortfarande som när jag var liten, nyfiken, vill upptäcka och testa saker, blir förundrad över oförklarlika saker, kan fortfarande se under i saker som händer och har kvar tron på sagor. Älskar att fnittra, tramsa och göra tokiga saker emellanåt. Följer mitt hjärta, min intuition och tror på att någon skyddsängel ser till att jag hamnar rätt )). Människor i alla åldrar facinerar mig, deras berättelser och upplevelser. Ibland kan jag se mig själv stå där…som liten..på toppen av ett berg och med förundrade ögon titta ner på världen, full av förväntan, med längtan att kasta mig ut, fälla ut vingarna och följa med vinden för att se var jag landar ). Jag vet fortfarade inte riktigt vad jag vill bli…när jag blir stor …jag har mina drömmar .

Mitt i allt detta så sköter jag faktiskt allt det praktiska och är rätt så förnuftig…ibland )). I alla fall när jag träffar mina föräldrar…för då blir jag helt plötsligt 14 år igen!!! Vilken pina…att få höra samma kommentarer fortfarande!!!!,,,och att se sig själv på någon oförklarligt vis  bli som en lite halvtrotsig tonåring!!! Till sist måste jag påminna mig själv: – Du är faktiskt vuxen med 3 vuxna barn…så skärp dig nu!!!!- och då blir jag väldigt vuxen…en stund ). Visst är jag vuxen på ett sätt och det måste jag ju..med ansvar och jobb och allt sånt…men inuti så är jag ett barn , en tonåring, en ung kvinna, en mogen kvinna, en allvetande och ovetande kvinna, en gammal och vis kvinna, en älskande kvinna!

Är detta att vara vuxen och stor…så är jag det!!!!  Är det inte det…så blir jag aldrig vuxen eller stor….och har inget behov av det heller!!! Jag älskar det lilla barnet inuti mig…det får mig att må bra!!!! ))