Livet i all dess prakt

Att släppa taget om något -något som man burit med sig länge, en vana eller ovana, ett beteende, en åsikt, ett förhållande- är något av det svåraste som finns. Hjärnan vägrar in i det längsta att släppa taget! Den där dialogen som finns  inne i huvudet med de två inneboende där som har helt motsatta åsikter om allting, som argumenterar för olika lösningar. Det finns faktiskt också en vetenskaplig förklaring till det hela….hjärnan tycker inte om förändringar!!!!! Den vill att allt ska vara som den, en gång, blivit programerat till, på ont och gott!! Därför blir det konflikter när man försöker göra en omprogramering, där allt engageras som känslor, kropp, förnuft, psyket och förnuftet. Hur många gånger har man inte vetat att det är dags att bryta en vana….DÅ kommer den där lille bakåtsträvaren fram som väldigt övertalande säger ”Är du helt säker på detta??? Egenligen så är det ju faktiskt rätt gott att bara flyta med…eller hur??” och så känner man det där suget att bara låta det vara. Men DÅ…då kommer näste som säger ”Men hallå…du mår ju inte särskilt bra av det här…seså…sätt igång nu..ta tag i det du behöver göra!!!” jaha..och då är det då dags igen!!! Dialogen som förs inne i huvudet och som man lyssnar på medan den påverkar en på den ena eller andra viset.

En vana eller ett beteende bryts när man lyssnar och känner innerst inne vad som är bra för en själv…men det krävs insikt!! Just den insikten kan vara tuff att ta till sig. Ofta känner man då att man egentligen redan intuitivt visste hur läget är men man vägrade att lyssna på den rösten! Man vägrar att inse att det inte alls är som man trodde eller önskade, kanske för att det gör ont, kanske för att det är jobbigt, kanske för att man blir ledsen men mest för att man inte är ärlig mot sig själv!!!!! När insikten träffar en så ser man helt plötsligt klart, att alla de små tecken som man skjutit ifrån sig nog var precis som man intuitivt kände…att det är dags att erkänna för sig själv att man nog ska ta sig i kragen, släppa taget och gå vidare! En ovana bryts och man blir fri från den. Ett dåligt beteende ändras och man blir fri från dess destruktiva handlingar. Ett förhållande ändras och man går vidare. Sen behöver det inte betyda att allt är dåligt…man kanske bara ändra om något till det bättre. Men just att man gör en förändring, att man orkar kämpa emot vanan, gör att saker kan förbättras!

Ibland så kommer något fint ur det hela, ur förändringar . Man kanske skaffar sig en annan vana och förhoppningsvis så är den bättre, man mår bättre av den och den ger mer! Då kan det vara värt all dialog i hjärnan, kampen om ordet mellan de där 2 inneboende, ledsenheten, det jobbiga, ilskan. När insikten infinner sig…så har man oftast kommit en bra bit på väg…mot nya härliga vanor och beteenden!!!